Aktiemarknaden skakas av en närmast existentiell kris, där hela grundfunktionen ifrågasätts alltmer. Det är inte alls den självklara platsen där företags behov av riskkapital möter det långsiktiga sparandet längre.
SvD Näringsliv skrev tisdagen den 21 augusti om att trendbolagen Facebook och Groupon är symptom på en sjuk aktiemarknad. Bland annat är syftet med en notering snarare att få ett värde på de nuvarande ägarnas aktier, än att få in kapital till bolagets expansion.
Och så fort de får chansen dumpar många sina aktier för att ta hem en snabb vinst. Så gjorde bland annat Stenbecks maktbolag Kinnevik ett jätteklipp på Groupon.
Men det är långt ifrån när Jan Stenbeck omvandlade det gamla skogs- och industriimperiet till en utmanare inom media och telekom. Då skapades i stället resurser för nya verksamheter att växa sig internationellt starka. Med hjälp av skogsbolaget Korsnäs kassaflöde kunde uppstickarbolagen göra investeringar som skulle bära frukt längre fram. På så sätt kunde hela sfären stöpas om.
Men i dag är det ett betydligt mer kortsiktigt tänkande som präglar aktiemarknaden. Företag tillkommer snarast av samma skäl som Facebook och Groupon, i den mån det överhuvudtaget kommer några tillskott. Nya börsbolag har under senare år varit mer sällsynta än stekheta soldagar den här svenska sommaren.
Och normalt sett handlar det om en riskkapitalist som inte hittat någon kollega att sälja ett företag till, utan i stället går till börsen. För aktieköparna har det sällan varit någon glädjande affär, lika lite som det varit det i Facebook eller Groupon.
• LÄS MER: ”Hög belåning riskabel strategi”
Det är inte några H&M som kommer till börsen numera. Det är inte bolag där huvudägaren sitter kvar och metodiskt låter företaget växa sig allt större under god lönsamhet, utan att stressas ihjäl av aktiemarknadens trender eller hysteri kring kvartalsrapporterna. Och även om H&M ger god utdelning till sina ägare, så används kapitalet till expansion.
För samtidigt som ytterst få bolag får något riskkapital på börsen, så har det under senare år till stor del handlat om att banta balansräkningar och på olika sätt skifta ut så mycket kapital som möjligt till aktieägarna. De anorektiska balansräkningar som sliter med dignande skuldbördor i riskkapitalisternas portföljer har varit förebilden. När den finansiella krisen bröt ut efter Lehmans fall visade sig faran med sådana förebilder med all tydlighet.
Sedan dess har det blivit bättre, inte minst genom att bankerna blivit mer återhållsamma med lån och det faktum att minnet trots allt sträcker sig till tiden för Lehman. Men grundinställningen lever kvar, det handlar betydligt mer om att plocka ut pengar än att tillföra kapital.
• LÄS OCKSÅ: ”En dubbel moral är ingen moral”
Att som förr ingå i en koncern med starka kassaflöden, som i Kinnevik/Korsnäsfallet, och därmed få tillgång till kapital, är i dag få förunnat. Kapitalet delas hellre ut än investeras i lovande verksamheter, där vinsterna ligger längre fram i tiden. Nervösa styrelser stirrar sig snarare blinda på ett kvartals nyckeltal, än förmår se längre fram i tiden.
Och aktiemarknaden applåderar hellre en rejäl nedskärning, än en osäker framtidsinvestering. Den långsiktiga effekten kan mycket väl vara den motsatta, men när det väl visar sig är antagligen både ägaren, styrelsen och vd:n någon annanstans. Möjligen applåderas ett storförvarv, som även det allt som oftast visar sig vara betydligt mer värt på pappret när affären gjordes, än när facit kommer några år senare. Då fungerar de affärerna allt för ofta som underlag för nya kostsamma strukturgrepp.
Förtroendet för ägarnas insatser ökar inte av att de tillsätter styrelser som ser mer på att formalia hanteras korrekt, än granskar bolagens strategi och framtida möjligheter. Och de aktieägare som visar kunder och intressentgrupper som det omgivande samhället ett genuint intresse verkar bli allt färre.
Så länge aktieägaren är en robot eller någon som bara tänker behålla sina aktier en kortare tid så är dagens agerande rationellt. Annars är det raka motsatsen.
• LÄS OCKSÅ: ”Gamarna vädrar morgonluft”
