Biophausias aktiehar fallit 46 procent i år och plockade en ny rekordlägstanotering på 86 öre häromveckan.

Sedan bolaget bildades 1994 har ett antal olika vägar och vd:ar testats för att få till stånd något som liknar en långsiktigt bärkraftig affär men det har oftast handlat om kortsiktigt lättfångade trender som för tillfället faller aktiemarknaden i smaken. Med tanke på de ständiga nyemissionerna kanske det inte är så konstigt.

Det började som Medisan och försäljning av näringslösningen Dextran. 1997 när bioteknik och läkemedelsforskning var på modet skiftades fokus mot forskning, bland annat på ett sårläkemedel baserat på enzym från krillräkor, och utveckling av infusionsvätskan Rescueflow.

Sedan kom bakfyllan efter millenniehysterin och kartläggningen av det mänskliga genomet. Biophausia började då snegla åt nya håll och hittade en förebild i Meda, vars historia liknade Biophausias med den viktiga skillnaden att när Meda agerade på omvärldsförändringar reagerade Biophausia långt senare.

2002 bildades ett dotterbolag för inlicensierade produkter och året därpå var det dags för en formell strategiförändring när Biophausia skulle bli specialläkemedelsföretag precis som Meda. 2005 köptes också Cross Pharma inriktat på parallellimport av läkemedel.

Säljaren var ingen mindre än Meda som tyckte att parallellimport hade haft sina glansdagar och istället tänkte fokusera stenhårt på egna läkemedel.

Biophausia ville inte vara sämre utan gjorde också ett antal produktförvärv och en satsning på så kallad generika, lågpriskopior av läkemedel utan patentskydd. Och veterinärläkemedel. Ovanpå denna bredskjutande misch-masch byggdes marknadsorganisationer i Norden, Baltikum, Polen och Nederländerna.

Det blev många nyemissioner och strategidokument men det lyfte aldrig. Så nu är det dags igen.

I måndags tillträdde nye vd:n Maris Hartmanis. Han har en rejäl erfarenhet från branschen och har haft ledande befattningar från hela spektrat av life scienceområdet. Hans första insats är att göra sig av med surdegar och fokusera på det som verkligen är eller kan bli lönsamt. Vi har visserligen hört det förut, men man kan ju inte klaga på ambitionen.

Generikaverksamheterna i Polen och Baltikum skrotas och generikabolaget i Nederländerna säljs tillbaka till den gamla ägaren, allt resulterande i betydande nedskrivningar. Veterinärbolaget Omnidea ska också säljas och nu är det läkemedelsförsäljning i Norden som gäller.

Även det är en stor utmaning, inte minst efter att den svenska apoteksmarknaden stöpts om, men Biohausia har just inget annat val än att ta fram skalpellen. Det här är förmodligen bara första steget. Den mest sjuka vävnaden skärs bort direkt, sedan följer en lång tid av sårvård och punktinsatser på produktnivå.

För en utomstående betraktare ser det ut som att Biophausias historiska och återkommande problem har varit deras försök att hitta de enkla lösningarna genom att rida på för aktiemarknaden välkända trender.

När de breda lagren investerare känner igen en trend som parallellimport, generika eller specialnischer så har det gått att dra in pengar till de återkommande emissionerna som strategiskiftena krävt.

Det blir som att köpa förra årets mode till årets priser. Det kostar utan att lyfta. Låt oss hoppas att Maris Hartmanis inte är modeintresserad.