I takt med att finansoron sprider sig på kreditmarknaden ökar bankernas upplåningskostnader och därmed också boräntorna. Den tydliga koppling som tidigare fanns mellan reporäntan och både marknads- och boräntor minskar allt mer och vid Riksbankens senaste penningpolitiska möte den 2 juli kommenterade Stefan Ingves att den rörliga räntan ökat betydligt mer än reporäntan bara sedan i höstas, 1,4 procentenheter för den rörliga mot 0,75 för reporäntan. Nu varnar vice Riksbankschefen Lars Nyberg för att skillnaden kan komma att bli ännu större.

Enligt protokollet från Riksbankens penningpolitiska möte den 2 juli menar Lars Nyberg att de svenska bankerna hittills har klarat sig bättre än många av sina utländska kollegor men att deras upplåningskostnader ändå ökat med runt 0,5 procentenheter i förhållande till statspappersräntan jämfört med för ett år sedan.

- Skillnaden kan ses som en extra åtstramning utöver penningpolitiken, en åtstramning som speglar att priset på finansiell risk har ökat, sade Lars Nyberg.

Han får visst medhåll av Mats Hiden, ränteanalytiker på Swedbank.

-Att det blivit dyrare för bankerna att låna pengar är ett symptom som funnits under hela krisen, mycket är därför redan inprisat även i boräntorna men visst kan det hända mer framöver som påverkar räntenivåerna, säger han och fortsätter:

-Priset på risk smittar av sig och hamnar i slutändan hos hushållen även om det sker med en viss fördröjning. Vi förväntar oss dock ingen markant ökning även om det alltid kan bli värre.

Något som skulle kunna påverka är utvecklingen i Baltikum som hittills blivit sämre än väntat, med svag tillväxt och hög inflation tillsammans med fallande bostadspriser. Svenska banker står för närmare 90 procent av banksystemet i Estland och cirka 50 procent i Lettland, även om utlåningen i dessa länder bara står för 10 till 15 procent av de svenska bankernas totala utlåning.

- I förlängningen leder detta till högre upplåningskostnader på de internationella marknaderna för de svenska bankerna, kostnader som så småningom drabbar svenska låntagare i form av högre låneräntor. En sämre utveckling i Baltikum riskerar alltså att få konkreta effekter även för svenska låntagare, sa Lars Nyberg vid mötet.

Lars Nyberg noterade vidare att vinterns oro för en akut likviditetskris nu i stor utsträckning har ersatts av oro för vad en snabbt stigande inflation kan föra med sig i form av stigande räntor och snabbare konjunkturnedgång än väntat, med nya kreditförluster för bankerna som följd. Och det saknas inte tecken.

- I USA har bostadsmarknaden ännu inte bottnat och stigande förluster väntas inom den kommersiella fastighetssektorn. I Storbritannien faller också fastighetspriserna - de kommersiella fastigheterna har sjunkit i värde med 25 procent på bara ett halvår. Brittiska bostadslåneinstitut, liksom irländska och spanska, har svårigheter att finansiera sig till rimliga priser på obligationsmarknaden. Det förefaller fortfarande vara långt kvar till normala förhållanden på de finansiella marknaderna i världen, sade Lars Nyberg.

Lars Nyberg tog samtidigt upp vissa faktorer som ändå talar för att den amerikanska bolånekrisen ”trots allt har ett slut inom en rimligt nära framtid”. Han hänvisade till att åldersstrukturen i USA talar för ett stort antal nybildade hushåll de närmaste åren, vilket bör leda till en naturlig efterfrågan på nya bostäder. Och, menar Riksbankschefen, krisen kan även få vissa positiva effekter i slutändan.

- Finanskrisen bör, när den väl är till ända, ha gett upphov till ett i flera avseenden förstärkt finansiellt system, står det i protokollet.