Swedbanks Absolutavkastning Ränta är en av Sveriges allra största räntefonder och – paradoxalt nog – en av de allra dyraste.
Fonden ska, som namnet antyder, med trygga, medellånga placeringar på räntemarknaden ge en absolutavkastning till spararen. Problemet är bara att avgiften äter upp hela behållningen efter inflation.
Absolutavkastning Ränta har de senaste fem åren (2007-2011) gett 11,2 procent i avkastning till de 100 000-tals spararna. Inflationen har samtidigt varit 10,2 procent vilket ger en real avkastning för fondens sparare på 0,2 procent per år.
Fondavgiften är samtidigt nära fem gånger så hög som realavkastningen: 0,95 procent. Med ett förvaltat kapital på över 30 miljarder kronor ger det drygt 300 miljoner kronor till banken varje år.
De höga avgifterna i räntefonderna är en kvarleva från tiden då Sverige hade höga räntor. När Absolutavkastning Ränta såg dagens ljus 1990 hade Sverige en inflation på runt 10 procent.
Swedbank är inte heller den enda bank som håller fast vid orimliga fondavgifter; de av storbankernas räntefonder som är tillgängliga för småsparare, har nästan utan undantag avgifter på över 0,5 procent.
Men även om avgifterna är orimliga i förhållande till historisk avkastning blir de helt absurda om man blickar framåt. Svenska 5-åriga statsobligationer ger en ränta på omkring 1,2 procent per år och konjunkturläget gör att man kan räkna med fortsatt låga räntor framöver.
Samtidigt sitter bankernas fondbolag i en ekonomisk sax, avtal om provisioner till dem som säljer fonderna gör att de inte vill göra det enda rimliga, vilket är att sänka fondavgifterna.
Följden blir attstorbankernas räntefonder i dagens räntemiljö blir helt odugliga som sparform. En dinosaurie, helt enkelt.
