I Finansinspektionens färska stabilitetsrapport står att läsa hur de fyra storbankerna, Handelsbanken, SEB, Nordea och Swedbank, lånar ut och hur de bedömer risk.

Det är oroande läsning. Visst är det kul för alla som vill låna till bostäder att vara älskad av bankerna men, som allt fler påpekar, kan det ge stora problem för många hushåll när räntorna väntas stiga.

Mer oroande är att bankerna fortsätter att vara njugga mot företagen och både minskar utlåningen och tar ut högre marginaler. Stora företag klarar sig ändå eftersom de kan låna på den allt mer effektiva obligationsmarknaden så detta drabbar framför allt små och medelstora företag.

Finansinspektionen visar på att bankerna riskvärderar företagen allt mer positivt. Det borde göra det både billigare och lättare för företagen att få låna än när finanskrisen var som djupast för ett år sedan.

Men det syns inte i utlåningen eller låneräntorna. Tvärtom så fortsätter bankerna att ta ut högre marginaler gentemot företagen.

Bankerna säger, enligt Finansinspektionen, att riskerna har ökat och att de därför måste ta ut högre räntor.

Men Finansinspektionen visar att det är tvärtom och pekar på bankernas egna riskmått. Det finns alltså ingen anledning för bankerna att höja sina marginaler just nu.

Det går att spekulera i vad som får bankerna att agera så. Finansinspektionen pekar på tre förklaringar. Den ena är att aktieägarnas avkastningskrav för att investera i banker har ökat. Bankerna måste helt enkelt öka sina marginaler och tjäna mer pengar.

Det andra är att bankerna ändå ser stora kreditrisker och inte riktigt tror på sina egna riskmätningar. Och det tredje är att företagens förhandlingsutrymme gentemot bankerna har försvagats.

Alla tre förklaringarna är djupt olyckliga. Bankerna verkar inte inse att de står för smörjoljan i hela ekonomin. Det är inte vilken affärsverksamhet som helst. Snålar man på olja skär det sig här och där.

Med andra ord blir lågkonjunkturen djupare och återhämtningen längre och svårare. Det drabbar oss alla och framför allt alla som förlorar jobben.

För att se till att det finns gott om ”olja” lånade Riksbanken under 2009 ut 200 miljarder till bankerna till en ränta på 0,4 procent. Men detta har alltså inte spillt över på småföretagen som avsikten var.

Istället är det hushållen som fått låna rekordmycket, bankerna vet av erfarenhet att hushållen alltid betalar sina lån. I finanskrisen i början på 90-talet var det uppenbart. Vad som istället händer när räntorna stiger är att vi drar ner på alla andra utgifter. Den privata konsumtionen stramas åt och det kan i sin tur förlänga lågkonjunkturen.

Därför är storbankernas agerande just nu så oroande. Samtidigt kan jag förstå den enskilde kontorschefen som har resultatkrav på sig och har att välja mellan att låna ut pengarna till husköparfamiljen eller till det nystartade, lilla företaget med en osäker framtid.

Därför är det aktieägarna och ledningen som måste stötta och ge direktiv om en mer småföretagarvänlig utlåning. Även om det ger sämre aktieutdelningar och lägre bonus.