Någonting har ställts på sin spets inom Handelsbankens ledning de senaste två veckorna. Den 20 mars föreslogs omval av Lars O Grönstedt som bankens ordförande.

På torsdagen meddelades att Grönstedt avböjt omval. Han lämnar även närstående Industrivärdens styrelse.


Det är en sorti som saknar motstycke i Handelsbankens moderna historia. Vd har regelmässigt blivit ordförande för att senare ta position i Industrivärden.

Här finns namn som Browaldh, Wallander, Hedelius, Mårtensson och nu senast Lars O Grönstedt. Det handlar om en successionsordning under mer än fem decennier som har gett direktörerna makten över banken. Den äger sig själv genom stiftelser och Industrivärden.

Visserligen kan det sägas att företrädaren Arne Mårtensson bröt mönstret genom att ge sig ut och segla jorden runt istället för att fortsätta den upptrampade karriärstigen. Så hade han också ett pensionsavtal från 55 år som heter duga.

Grönstedt blev ordförande i förtid och det kan vara förklaringen till haveriet. Han var inte färdig med vd-posten och hade dessutom lärt sig att ordföranden i Handelsbanken, företrädaren som koncernchef, fortsatte att styra och ställa. Ordföranden hade också högre ersättning än vd.

Efterträdaren Pär Boman ser snäll ut. Men han har bytt ut en hel del chefspersoner sedan tillträdet för två år sedan och sålt det SPP som Mårtensson/Grönstedt köpte 2000–2001.

Pär Boman har agerat kraftfullt och kanske trampat på ordförandens tår. Det är okänt vad som blev den akuta konfliktanledningen.

Det enda som är känt utåt från tiden från 20 mars till onsdag/torsdag är att Handelsbanken meddelade förluster på amerikanska värdepapper med knappt 1 miljard kronor mot resultatet och ytterligare 450 miljoner mot eget kapital. Dessutom skulle banken avveckla sin egen ränte- och valutahandel i New York.

Det är möjligt att Grönstedt har tyckt att avvecklingen var felaktig. Kanske är det han som utvecklade handeln.


Egenhandel i värdepapper spelade en betydande roll under hans tid som vd. Lars O Grönstedt var bankens aktiechef 1992–97.

Det kan ha varit någon annan fråga som inte är känd utåt. Mycket tyder dock på att Grönstedt kom i konflikt med sin efterträdare. Styrelsen fick välja och den behöll sin ganska nye vd.

Grönstedt hade nog inte samma starka ställning som Arne Mårtensson. När bankkrisen i början av 1990-talet plågade andra banker kunde Arne Mårtensson få Handelsbanken att framstå som en lysande stjärna. Försprånget har inhämtats under senare år.

Efter Grönstedt kommer Hans Larsson, inget hushållsnamn trots en lång och framgångsrik karriär inom näringslivet. Eftersom han suttit i styrelsen sedan 1990 lär han kunna banken bra.

Men det sker från styrelsehorisont. Han har inte som företrädarna varit anställd i banken i decennier.

Kanske Pär Boman får större svängrum som koncernchef. Boman får emellertid bereda sig på att fristående krafter kommer att väga tyngre inom Handelsbanken när direktörsväldet försvagas.

I styrelsen sitter också Fredrik Lundberg och Axel Johnsons Göran Ennerfelt. Med båda sfärerna har Hans Larsson mycket långvariga och nära förbindelser. Han har varit vd för Johnsons Nordstjernan och suttit i Lundbergs Holmen i 18 år.

Dessa två sfärer möts i NCC där Larsson har varit ordförande. Relationerna tycks vara utmärkta. Johnson AB:s vice vd Lilian Fossum sitter i Holmens styrelse.

Treenigheten Larsson, Lundberg och Ennerfelt kan väga tungt inom Handelsbanken. Lars O Grönstedts abrupta avgång kan signalera en kulturrevolution inom en bank där de högsta posterna gått i direktörsarv.