I år kom brasklappen till användning. Den reservation som varje klok finansminister gör när han berättar om vilka förslag som kan komma framöver – ”om ekonomin så tillåter”. Och det gjorde den inte. Det femte jobbskatteavdraget och en del annat kom inte med som skarpa förslag i höstbudgeten.

När räntorna steg i takt med tillväxten under våren gav jag och många andra rådet att undvika räntefonder med långa placeringar eftersom de då sjunker i värde. När vi ser tillbaka på året är det dessa fonder som tillhör vinnarna eftersom räntan på nytt vek av nedåt.

Men, trots sjunkande räntor, så ser bostadspriserna ändå ut att vara på väg nedåt. Den analysen stämde. I februari skrev jag att vi kunde räkna med en boränta på 5 procent i slutet av året. Riktigt så hög är inte räntan i dag men trots Riksbankens räntesänkning är den inte långt ifrån. Bankerna har ökat sina marginaler kraftigt och försöker förklara det med högre kapitaltäckningskrav och dyrare upplåning.

Ser vi till den kinesiska kalendern som började i februari så skulle det vara de goda förhandlarnas år. Och många förhandlingar kring euron har det blivit… Hur resultatet blir återstår dock att se men kaninens år sträcker sig ju fram till 23 januari 2012.

På våren fick socialdemokraterna en ny partiledare. Men några konkreta besked om partiets syn på privatekonomin, pensionerna och skatterna fick vi inte. Bara att alla som har det sämre ställt borde få det bättre. Men ännu har vi inte fått besked om hur.

Debatten om mäklarprovisioner på pensionsförsäkringar och pensionsbolagens sätt att räkna livlängd var två frågor som jag tog upp i början av året. Finansinspektionen är på båda frågorna och kanske händer det något under 2012.

I slutet av året började lagen om könsneutrala försäkringspremier gälla. I fortsättningen ska kvinnor inte få ut mindre än män per månad från pensionsförsäkringen. Men risken finns att lagändringen också tas som intäkt för att höja bilförsäkringspremier för kvinnor. Det är något att bevaka 2012.

Vi började be om kvitton 2011 på uppmaning från Skatteverket och även om det kan kännas som slöseri med papper så ser jag ett klart samband mellan kvitton och ett land med stabil ekonomi. Ju större svart sektor ett land har desto större spänningar i samhället, större orättvisor och mindre tilltro till politiker är det. Grekland är ett tydligt exempel.

En del debatter kommer inte i gång hur mycket jag än försöker. Det gäller till exempel bristen på buffertsparande. Det sägs att var fjärde löntagare måste låna om lönen uteblir en månad. Men regeringen har under 2011 gått åt andra hållet och bland annat drivit igenom en liten skatt på direktsparande i fonder. Det nya investeringssparkontot kan ha många fördelar men det är inte ett konto för buffertsparande. Lika väl som att staten har en bra buffert i oroliga ekonomiska tider, vilket Anders Borg ständigt påpekar, lika viktigt är det att hushållen också har det. På min önskelista inför 2012 står det bland någon form av stimulerat bosparande till unga och någon morot som lockar till att ha en mindre buffert på banken för att klara en eller två månaders utgifter.

Det finns också enskilda ljuspunkter som jag skrivit om under året. Ett exempel är de tuffa kvinnorna i Malmö som alla blivit lurade av försäkringsmäklaren Anslut. De stöttade varandra och nu har många av dem fått tillbaka sina pengar via mäklarens ansvarsförsäkring. Tyvärr har mäklarna dykt upp på andra kontor och fortsatt den oseriösa försäljningen. Här måste Finansinspektionen bli både mycket snabbare och mycket hårdare. Nu är det kvinnorna som förtjänstfullt och på eget initiativ har koll och rapporterar till inspektionen.

Tyvärr kan jag konstatera att de oseriösa rådgivarna blir allt mer förslagna och fräcka. Och trots många politiska uttalanden så har konsumentskyddet på finansmarknaden blivit ännu mer ihåligt än tidigare. Här finns mycket att göra och jag kommer att fortsätta att tjata.