Vi säger gärna att vi köpt hus. Men ska sanningen fram så äger vi vanligtvis bara en liten del. Resten äger banken.

Det är inget problem så länge vi bor kvar i huset, huset stiger i värde och allt är frid och följd.

Men tänk om huspriserna faller, skilsmässan är ett faktum och ingen av er har råd att bo kvar. Då måste huset säljas med förlust och i värsta fall täcker inte försäljningspriset alla skulder.

Det är tyvärr inte ovanligt att villaboendet slutar med ett hyreskontrakt och en skuld till banken.

Men det går att förhindra detta.

Först och främst handlar det om att minska bankberoendet. Med andra ord – amortera. I Frankrike ska ett huslån vara betalt på 20 år. I Sverige är den genomsnittliga återbetalningstiden för ett lån till en bostadsrätt 100 år och till en villa 62 år.

Det finns ingen anledning att plåga sig under småbarnsåren för att vara skuldfri samtidigt som barnen flyttar hemifrån och det blir pengar över.

Men att ha minst halva huset betalt vid pensioneringen kan vara ett mer rimligt mål. När inkomsterna sjunker är det bra om också utgifterna minskar.

Frestas inte heller att öka på lånen av olika anledningar. Visst kan det vara mer ekonomiskt att låna på huset till bilköpet. Men om du gör det så betala tillbaka pengarna till banken minst i den takt som bilen faller i värde. Det är dålig ekonomi att sälja en bil och ha lån kvar. Är självdisciplinen inte den bästa är det alltså bättre med ett vanligt billån även om det kostar mer i kronor.

Det är också lockande att låna på huset för att renovera och få skattereduktion för ROT, renovering, ombyggnad och tillbyggnad. Som skattereglerna är i dag är det mycket fördelaktigt. Men om det sker med lånade pengar bör det vara åtgärder som gör att huset ökar i värde eller åtminstone förhindrar att huset faller i värde. Rent kosmetiska renoveringar är det bättre att spara pengar till.

Ett sätt att komma igång med amorteringen är att räkna med en högre ränta än den verkliga. Är du nyköpare med stora lån bör du räkna med en ränta på 8 procent i din kalkyl. Har du mindre lån och lite mer marginaler i din ekonomi kan du räkna med 6 procent. Det är den ränta vi vanligtvis har.

Ta en summa motsvarande räntan varje månad och sätt in på ett särskilt konto. Därifrån betalas den faktiska boräntan. Kvar blir en summa som i lågräntetider är stor och när räntan stiger blir mindre.

Regelbundet tömmer du kontot och gör en extra amortering. Har du rörlig boränta kan du göra det när du vill, har du lån med bunden ränta kan du göra det när räntan sätts om.

Förutom att du amorterar extra så vänjer du inte din ekonomi vid låga räntor. Du slipper alltså att börja strama åt dina utgifter när räntan stiger.

Många har sitt huvudsakliga pensionssparande i bostaden. Det är bostaden, och framför allt försäljningen av den, som ska ge de extra pengarna som behövs för att leva lite bekvämare som pensionär. Ibland fungerar det bra. Särskilt för dem som väljer att flytta från den dyra storstaden till den billigare orten som de kanske lämnade en gång i tiden. Men räkna inte med att det blir så framöver. När stora generationer ska lämna villamarknaden samtidigt och söka sig till bekvämare bostadsrättslägenheter lär utbud och efterfrågan styra priset. Blir efterfrågan på lägenheter stor kan det krävas en hel villa för att pengarna ska räcka till en trea av rätt standard och i rätt område.

Med planering i tid kan ni undvika att den som blir kvar tvingas flytta av ekonomiska skäl. Sorgen och saknaden kan vara nog.