SvD Näringsliv har senaste tiden pekat på den ägarkris som skakar aktiemarknaden. Fenomenet är inte enbart svenskt, Groupon och Facebook är internationella exempel på hur kortsiktigt agerande från ägarhåll kan skada företagen. Här gjorde bland annat Stenbecks Kinnevik ett snabbt jätteklipp i Groupon.
Onsdagen den 29 augusti visade SvD Näringsliv också på fördelarna med den modell som riskkapitalbolaget EQT använt i Duni, ISS och nu senast i Munksjö. Inför börsnoteringen kommer en ny storägare in i rullorna. Inte minst riskkapitalägda bolag har lidit av den osäkerhet som uppstår när en ägare som tydligt vill lämna inte har en klar efterträdare. En välrenommerad ägare gör stor skillnad på aktiemarknadens syn på ett företag.
En granskning av listorna över det senaste årets kursvinnare och förlorare bland börsens mid cap-bolag, företag med ett marknadsvärde på mellan 150 miljoner euro och 1 miljard euro, pekar i samma riktning. De företag som gått starkt på börsen har en klar storägare. Bottenträsket domineras av företag som saknar en tydlig ägare.
LÄS MER: Därför skakas börsen av en existentiell kris.
Det halvdussin företag som ökat mest i värde, med minst en tredjedel, är Transmode, Hexpol, Active Biotech, Betsson, Concentric och Aarhus Karlshamn. Det är företag i vitt skilda branscher, från nätverksföretag, industri, bioteknik, spel och hydraulik till fetter. Men det ser mer enhetligt ut i ägarlistorna.
10
procents innehav är oftast maximal gräns för huvudägandet bland börsens förlorare.
Stjärnan på listan är Melker Schörling, som sedan länge kontrollerar både Hexpol och Aarhus Karlshamn. Schörlings metod att driva företag bygger till stora delar på förvärv och ett tydligt inslag av pilotskola, där vdn ska vara stor aktieägare.
LÄS MER: ”Hög belåning riskabel strategi”
Till grund för den manualen ligger inte minst Schörlings egen bakgrund som vd för Securitas, där han fick bli stor ägare. I den rollen låg Melker Schörling sedan bakom en lång rad företagsköp.
Schörlings manual är visserligen långt ifrån okontroversiell, värdet av de många och stora förvärven kan definitivt ifrågasättas. Samma sak med en del av de belöningssystem han satt upp för sina toppchefer, inte minst kring boendet.
Men Schörling är ett utmärkt bevis på en långsiktig och tydlig storägare, där övriga investerare i hög utsträckning vet vad som väntar när de köper in sig i hans bolag. Listan över tolvmånadersperiodens största förlorare ser däremot helt annorlunda ut. Här återfinns Bioinvent, Nordic Mines, PA Resources, SAS, Eniro och Tradedoubler. Även här handlar det om vitt skilda branscher, från bioteknik till gruvor, olja, flyg, kataloger och annonslösningar. Men här är det nästan lika stor spridning i ägandet som i verksamheter.
Det finns knappt någon ägare som har över 10 procent. I stället dominerar småsparare, antingen direkt eller via fonder. Här återfinns också en del kortsiktiga internationella hedgefonder, bland annat i den största förloraren Bioinvent.
I börsskandalen Nordic Mines finns det oklarheter i allt från prognoser och brytning till styrelsen och ägarlistorna, där det varit en del underliga transaktioner. Nu har i vart fall en grundare som drabbats av överbelåning försvunnit, och kanadensiska Eldorado klev nyligen in som storägare med drygt 10 procent av ägandet. I den gamla småspararfavoriten PA Resources får de 27000 aktieägarna numera snarast hoppas på att bolaget överhuvudtaget överlever.
LÄS OCKSÅ: ”Gamarna vädrar morgonluft”
Flygjätten SAS slåss också för sin överlevnad, något som knappast underlättas av nationella motsättningar hela vägen från de statliga storägarna till alla olika fackförbund.
Eniros nye huvudägare, finansmannen Staffan Persson, gick först häromveckan med knapp marginal över 10-procentsstrecket. Så sent som i vintras var han en obetydlig ägare. Katalogföretaget är under senare år ett skräckexempel på kortsiktiga ägares härjningar, där bolagets balansräkning utarmats och strategin svajat.
Och de pensions- och fondsparare som dominerar Tradedoublers ägarlista förbannar att AOL:s uppköpserbjudande på bolaget nobbades för fem år sedan.
Börshistoriken rymmer visserligen många exempel på dåliga storägare, och någon garanti för succé är det absolut inte. Men det finns all anledning att syna ägarlistorna i sömmarna.
Torbjörn Isacson är börskrönikör på SvD Näringsliv.
