För något år sedan när bostadspriserna fortfarande sköt i höjden, som om det inte fanns några gränser för framtidsoptimismen i landet, debatterades lockpriserna hett i medierna. Journalisterna klagade högljutt på att de utannonserade bostadspriserna låg långt under de verkliga priserna. Mäklarbranschen å andra sidan förnekade att de medvetet satte priserna lägre för att locka spekulanter till visningarna.

Så hände det i början av året att en ny fastighetslag infördes som bland annat skulle rensa bort lockpriser med hjälp av en mer transparent budgivningsprocess. Att förslaget välkomnades av Mäklarsamfundets vd Lars Kilander som sa: ”Lockpriserna har varit skadliga både för branschen och för fastighetsmäklarnas rykte, men allra mest för den som var helt ny på bostadsrättsmarknaden” måste ändå ses som ett erkännande från branschen. Frågan är om man nu ett halvår senare kan se någon förändring?

Jag har nyligen bevittnat ett antal budgivningsprocesser där vänner och släktingar letat nya bostäder. I samtliga fall har priset slutat skyhögt över utropspriset. När det då framgår av tidningsannonserna att det är ”acceptpris” på vissa lägenheter väcks inledningsvis ett visst hopp. Ett hopp som dock dör lika snabbt. För vad betyder egentligen acceptpris? Mäklarfirman Notar förklarar begreppet på sin hemsida på följande sätt: ”Den här bostaden har ett acceptpris. Budgivning kan dock förekomma. Om det kommer in flera bud måste mäklaren redovisa alla dessa för bostadens säljare som i sin tur har fri prövningsrätt. Fri prövningsrätt innebär att säljaren avgör när, till vilket pris och till vem som denne vill sälja.”

Jag ringer även upp Notar och frågar vad de menar med acceptpris och får svaret att säljaren inte behöver sälja till det priset även om han eller hon inte får några högre bud. Uppenbarligen betyder acceptpris ingenting över huvud taget, eller? Notars pressansvarige menar dock att det är säljarens intention att sälja till acceptpriset.

Den enda slutsats jag kan dra av det hela är att om det inte står ”acceptpris” så har säljaren inte intentionen att sälja till priset i annonsen. Med andra ord betyder det att mäklarna erkänner att alla andra lägenhetsannonser har lockpriser. Men det argumentet köper inte Notar. De menar nämligen att säljarens intention även i dessa fall är att sälja till det utsatta priset, men att säljaren kan ändra sig under resans gång.

Nyligen såg jag ett annat tydligt exempel på att lockpriser används flitigt. En snygg lägenhet i ett attraktivt område i Stockholms innerstad lades ut av mäklaren till omkring 1 miljon kronor under marknadspris. Eftersom jag på senare tid roat mig med att följa några vänners jakt på lägenheter noterade jag det låga priset och undrade vad det kunde vara för fel på den till synes perfekta lägenheten.

När lägenheten två veckor senare inte var såld skrev mäklaren till i annonsen att det var ”fastpris” som gällde. Det vill säga att den som gav det önskade priset fick den. Kruxet var bara att det önskade priset nu stigit med 1 miljon kronor. När jag ringde och frågade mäklaren varför han plötsligt värderat upp lägenheten med 25 procent fick jag svaret att säljaren under den rådande budgivningen insett att den borde få mer för lägenheten. Säljaren hade, så att säga, ”ändrat sig under resans gång”. Enligt mäklaren hade även flera intressenter lagt bud i nivå med det nya priset men sedan dragit sig ur. ”Oturligt”, som mäklaren uttryckte det.

För mig framstår det som självklart att varken mäklaren eller säljaren hade intentionen att sälja lägenheten under marknadspris, men att de helt enkelt hoppades på att få dit så många hungriga spekulanter som möjligt.

Det är självklart att säljaren vill få ut så mycket som möjligt och att denne även kan välja till vem han säljer. Att mäklarna använder sig av lockpris är kanske egentligen inte så konstigt heller. De arbetar på uppdrag av säljaren och om lockpris funkar så vore det snudd på tjänstefel att inte använda dessa. Frågan är bara om man verkligen lurar någon att lägga ett högre bud än de tänkt sig från början. För även om de låga priserna lockar fler till visningarna så är marknaden tillräckligt genomlyst för att köparna ska veta vilka priser som är rimliga. Jag tror snarare att lockpriserna skapar en irritation hos såväl köpare som säljare eftersom processerna blir med långdragna. Kanske är det därför inte så konstigt att fler använder sig av så kallade lågprismäklare där en större del av processen kan skötas av säljaren och köparen själva.