Sverige riskerar
ett race mot botten

Ett mått på hur stor desperationen är visas av att IF Metall med berått mod gått in i en uppgörelse som är en kil rakt in i fackföreningsrörelsen och som inte bara skiljer tjänstemän från arbetare utan också ställer de olika LO-förbunden mot varandra. Vad uppgörelsen sedan kan ställa till med bland chefer, till exempel i Volvo, och i den politiska världen kan man bara gissa.

Risken är stor att krisuppgörelsen öppnar för nya krav på generella lönesänkningar, lokala eller branschvisa, och då är Sverige inne i en farligt nedåtgående spiral; Ett race mot botten, rent bokstavligt.

Breda lönesänkningar kommer att inte bara att sänka företagens lönekostnader, de kommer också att minska skatteunderlaget, försämra samhällsservice och infrastruktur, utan att för den skull öka de svenska företagens internationella konkurrenskraft. En lönesänkning på 20 procent för en del av de anställda löser inte problemet för ens ett enskilt företag. Ska det ha effekt måste alla anställda, från företagsledning ner till praktikanten på vaktmästeriet vara med på tåget.

I många av våra konkurrentländer finns begreppet permittering kvar som en åtgärd att ta till när försäljningen minskar och kostnaderna är för stora. I Finland, Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Belgien kan de som inte har full sysselsättning gå hemma, eller på utbildning med reducerad lön, men med bibehållen anställning. Företagen behåller eller till och med höjer kompetensen och kan komma igång snabbare när konjunkturen till sist vänder. En del av permitteringslönen betalas av staten eller av permitteringsfonder som gemensamt byggts av staten och företagen.

I Sverige, där vi under flera decennier kompenserade konjunktursvackor med hjälp av permitteringar istället för varsel och uppsägningar, avvecklades permitteringsfonderna under 1990-talet, dels därför att staten slutade betala till fonderna och dels därför att man på arbetsgivarsidan ansåg att fonderna gav konstgjord andning till företag som egentligen borde läggas ner.

Idag vill delar av fackföreningsrörelsen, särskilt IF Metall, återuppliva permitteringsinstrumentet. Svenskt Näringsliv är splittrat i frågan och regeringen säger tvärt nej. Överenskommelsen mellan IF Metall och Teknikföretagen är en variant på permitteringssystemet men ska det fungera en längre tid krävs ytterligare finansiering från staten.

Både LO och arbetsgivare har öppnat för att gemensamt finansiera ett nytt permitteringssystem som en del i de pågående förhandlingarna om ett nytt huvudavtal. Den accelererande industriella krisen innebär emellertid att de diskussionerna är överspelade och att bollen nu ligger hos politikerna.