Näringslivets chefsekonom vill röra om i klassamhället

Stefan Fölster hävdar i en färsk bok att den svenska jämlikheten är en chimär. Vid ett frukostseminarium i går ifrågasatte Joakim Palme en del av bokens innehåll.

Stefan Fölster, längst till höger på bilden, och Joakim Palme debatterar den förres nya bok.

Det kan synas överraskande att Svenskt Näringslivs chefsekonom talar om Sverige som ett klassamhälle. Men boken ges ut på eget initiativ och är ett resultat av många års funderingar och observationer och baseras på offentlig statistik.

Stefan Fölster argumenterar i sin bok ”Jämlikheten som försvann” för att en helt annan fördelningspolitik behövs för att röra om i klassamhället.
– Det är märkligt att i ett land som Sverige, där man jobbat så mycket med att minska klyftorna, se att de i stället ökar, sa Stefan Fölster.

Han radar upp fakta i boken:
• Svenska män är dubbelt så rika som kvinnorna när man ser till förmögenhet. Kvinnor i yrkesaktiv ålder äger bara hälften av vad män äger.
• Förmögenheter är mera ojämnt fördelade i Sverige än i USA. I Sverige äger de 20 procent rikaste 91 procent av sammanlagda förmögenheten medan motsvarande siffra i USA är 82 procent.
• I Sverige har enbart var femte byggt sin förmögenhet själv, i USA fyra av fem. De förmögna i Sverige utsätts för alltför svag konkurrens, menar Fölster.
Det är svårt att själv skapa ett kapital för att exempelvis starta ett företag.
– De fattiga har de facto ett sparförbud, menar Stefan Fölster. Om man tillfälligt behöver socialhjälp (vilket kan gälla uppåt 10 procent av befolkningen) måste man först sälja sina tillgångar. Det gör det svårt att bygga upp en buffert och exempelvis våga flytta till en ny stad för att ta ett nytt jobb eller starta eget.
Joakim Palme gav Fölster rätt i att inkomstskillnaderna ökat under 90-talet.
– Men det har fört oss tillbaka till mitten av 1970-talet, inte till 60-talet. Den svenska utvecklingen liknar den i Norge och Finland.

Palme menade att det nästan är omöjligt att jämföra olika länders fördelning av förmögenheter. Men det var inte bara siffrorna i sig som Joakim Palme hade invändningar mot utan även hur de valts ut.
– Fölster plockar bara fram data som stödjer hans grundhypotes om ”the american dream”. Ett mer öppet och rättvist samhälle med större rörlighet. Men den bilden stämmer inte. USA är mer stängt. Det är inte lättare för en arbetarunge att ta sig uppåt i samhället där.

Joakim Palmes slutomdöme om boken:
– Det är gott om logiska resonemang men ont om systematisk empiri.
Sista ordet går till Stefan Fölster:
– Jag vill ha färre fattiga, fler som utmanar de rika. Fler träningsskor på väg uppför trapporna innebär fler lackskor ner för trapporna.

08-13 55 18, leif.petersen@svd.se