I strykfacket utan planering

Strykföretaget i många krönikor, SJ, släpper exempelvis sina lågprisbiljetter 90 dagar före avresedagen. Den spontant lagda eller lagde som inte vill planera in absurdum blir strykpojkar och strykflickor i så måtto att en sent bokad och köpt biljett kan bli ofantligt dyr. För de många resenärer som känner omsorg för miljön kanske bilen ändå, med kostnadskniven mot strupen, blir resealternativet.

Visserligen har SJ så kallade sista minutenbiljetter, men dessa kan bara köpas av dig som är student, upp till och med 25 år eller 65-plussare. För att slå ett slag för ökad spontanitet i tågresandet kanske SJ kan låta sista minuten omfatta alla?

Även för reguljära flygresor, som med SAS, krävs en lång planeringshorisont. Jag hade bokat min privatresa till Kiruna i våras med just detta flygbolag i mycket god tid för att få till ett hyfsat pris. Väl på planet hade jag inte många medpassagerare.

SAS skulle ha mycket att vinna på att öka flexibiliteten i sitt bokningssystem. Att fånga in resenärer i sista stund ger även det ett viktigt täckningsbidrag och ger en värdefull motvikt till koncernens tyngande kostnadsmassa. Den skandinaviska flygkoncernen slipper då också få se sina tilltänkta resenärer flyga med ett konkurrerande lågprisbolag istället.

Jag är medveten om att det krävs ett trixande för upplevelseföretag av alla slag med priser för att få till den bästa strategin och de sammantaget högsta möjliga intäkterna. Men många bolag bör ta sig en funderare på om Planeringspernilla ska premieras framför Spontansara. Nu kom jag på att det är hög tid för mig att planera vintersemestern om ett år. Jag vill inte stå med Svarte Petter om jag bokar resan så sent som i sommar.