Urban Bengtson, nybliven 60-åring och bosatt i Umeå, är en sportig och finurlig man. I ungdomen jobbade han på dagis, numera är han egen företagare i olika branscher, barnomsorg, möbler och uppfinneri. Det han brinner för är idéer och tankar kring jobb och motion.

En av hans idéer är promenadsammanträden. I stället för ett vanligt sammanträde på kontoret ger sig en liten grupp ut på promenad, slår sig ner på en parkbänk och fortsätter jobbdiskussionerna. Genialt i sin enkelhet och samtidigt får alla gratis motion på arbetstid.

- Det handlar om att ändra rutinerna och det är inte lätt. Man måste också tänka igenom hur man lägger upp det hela, inte ge order, men när man väl är i gång är det något som både arbetsgivare och anställda tjänar på, säger han entusiastiskt.
Idén föddes när han på tv såg presidenter och andra makthavare promenera omkring på Camp David i USA. Han vet inte hur många som nappat på idéerna genom de tidningsartiklar och den bok han skrivit, men känner till några enstaka fall hemmavid.

Ännu djärvare är hans ”sociala uppfinning” om ”jobbning”. Man sticker ut ensam eller i en liten grupp från arbetsplatsen och springer, självfallet alla utrustade med mobiltelefon som vid promenadsammanträdena. Tankarna och diskussionerna får flöda fritt i de endorfinstinna löparna, förhoppningsvis kommer de hem med en massa bra idéer och lösningar på problem samtidigt som alla fått motion.
Urban Bengtson talar sig varm för ”jobbningskonton”. Den anställde har visst antal timmar till förfogande som utnyttjas när det passar i jobbet. Allt bokförs noga.
Även om det är svårt att få genomslag för nya idéer verkar det ändå ha lossnat lite, tror han.

– När Sverige kan exportera åldringsvård och liknande, varför skulle vi då inte kunna sälja friskvård? Men att tjäna pengar på det verkar vara svårt, säger han.
När han på 70-talet jobbade på dagis gjorde han en försiktig framstöt till facket. I en motion föreslog han att en av personalens fyra barnfria timmar i veckan skulle kunna utnyttjas för motion.
– Det blev kalla handen direkt. Och jag tror faktiskt att facket i dessa sammanhang är en större bromskloss än arbetsgivaren.