Lilla Rindi satsar stenhårt på att förse Polen med miljövänlig fjärrvärme – men det finns gott om hinder. Inte minst i Sverige där verksamheten gått ner den senaste tiden.

Vi susar genom ett grönt Sörmland och närmar oss Flens värmeverk som drivs av bolaget Rindi. Sjön Västern och Svenskt Näringslivs slott Yxtaholm svischar förbi på vänster hand. Sommaren står i sitt högsta flor då vi blinkar och tar av in på ett oansenligt industriområde. Det växer högt sly i dikeskanterna.

Har vi hamnat rätt?

– Jodå, skrattar Rindis Sverigechef Henrik Rosengren.

Värmeverket i Flen är bara en liten gren på bolaget som just nu expanderar kraftigt inom Europas kanske hetaste område.

Det hela började på Gotland 1995. De tre grundarna Per Knudsen, Svante Holmquist och Göran Wahlström såg att det gick att göra pengar på små fjärrvärmeanläggningar. De startade Gotlands Fjärrvärme i Visby.

Det blev grundplåten till ett konglomerat av fjärrvärmebolag runt om i Sverige. Det första stod färdigt i Vara 1997. Sedan följde Vårgårda, Filipstad, Tomelilla och andra på löpande

band. I dag finns elva helägda dotterbolag som levererar fjärrvärme till tio kommuner.

– Vi hittade en nisch genom att etablera oss på små orter och erbjuda helhetslösningar, säger Henrik Rosengren i det oansenliga kafferummet på andra våningen i värmeanläggningen.

Ett par arbetshandskar ligger vid datorn och det är varmt.

Men nu är det slut med fjärrvärmetillväxten i Sverige. De flesta mindre orter som kan få fjärrvärme har fått det. Och kunderna har blivit försiktigare med el- och energianvändningen.

Dessutom innebar den varma vintern att fjärrvärmeförsäljningen minskade – liksom bolagets resultat. Förra räkenskapsåret tjänade bolaget 25 miljoner kronor jämfört med 31 miljoner året innan.

Dags att söka nya jaktmarker.

– Vi köpte förra året ett så kallat bioenergikombinat i Vansbro som både distribuerar fjärrvärme och gör pellets. Dessutom distribuerar och säljer vi pelletsen till kunder i Mellansverige.

Just nu byggs också en pelletsfabrik i Älvdalen norr om Mora som ska stå färdig om ett år.

– Men pellets är en skakig marknad och just nu är det överkapacitet, säger Henrik Rosengren.

Nej, den stora vägen ut ur kräftgången i Sverige är att tåga in med ren el och värme i Östeuropa vars länder har stora problem med utsläppen från sina kolkraftverk.

De har köpt två koleldade fjärrvärmeanläggningar och konverterat dem till biobränsledrift. 2003 köptes en fjärrvärmeanläggning i polska Chojnice och 2005 var det dags att köpa ännu ett verk i Polen, i staden Hajnowka, nära det karga Vitryssland.

– När vi köpte verket i Hajnowka var 40 procent av råvaran biobränsle, resten kol, vilket var bekymmersamt, nu har vi byggt om så att det är mindre kol, säger Henrik Rosengren.

Men det är svårt att få tag på bioråvaran – träflis – i Polen och i hela Östeuropa. Det finns helt enkelt ingen uppbyggd marknad eftersom kolen fortfarande har bra konkurrenskraft av skatteskäl – trots att kolpriserna gått upp. Men nu sneglar de på andra sidan polska gränsen – in till Vitryssland.

Rindi förhandlar om ett större projekt i Vitryssland där ambitionen är att få fram träråvara till fjärrvärmeverket i Hajnowka. I dag nyttjas mycket lite av träråvaran i östländerna och företaget för diskussioner om att föra in skogskunnande från Sverige med finansinstitutet Nordic Environment Finance Corporation, NEFCO, som de nordiska länderna står bakom. NEFCO stödjer miljöprojekt runt om Nordsjön, men även Vitryssland och Ukraina får ta del av frukterna.

– Sverige ligger 20 år före i skogskunnande, säger Anders Ek.

Han är ansvarig för Rindis utlandsverksamhet men kommer närmast från tjänsten som svensk militärattaché i Washington.

– Östländerna har 60-talsteknik där man använder motorsågar och drar fram virket med traktorer. Vi vill ta vara på toppar och grenar redan ute i skogen. Det kan vi göra i Sverige och vi vill nu överföra det dit, fortsätter han.

– Vi har ännu inget avtal, men ambitionen är att skapa ett delägt bolag ägt av NEFCO, Rindi och vår partner i Vitryssland. Jag hoppas det är klart inom några månader, säger Anders Ek.

I Vitryssland, där fjärrvärmeverken främst drivs av gas, innebär en konvertering till biobränsle också att man slipper beroendet av Ryssland för leveranser av gas.

De befinner sig på jungfrulig mark, men den är snart het. Att konvertera kol- eller gaseldade fjärrvärmeverk till biobränsledrivna dito innebär nämligen en annan ekonomisk fördel. Efter 2012 får de utsläppsrätter för den energi de producerar i Polen.

– Det innebär att vi kan sälja vidare de utsläppsrätter vi inte har användning för när vi konverterar verken, säger Henrik Rosengren.

Förutom Polen och Vitryssland siktar Rindi nu även på andra östeuropeiska länder.