Arbetsgivarna inom industrin är beredda att backa från kravet på nollavtal, som inte ser ut att bli den stora knäckfrågan i avtalsförhandlingarna. Istället har inhyrning av personal seglat upp som den svåraste frågan att lösa.

Klockan tickar. Den 31 mars löper avtalen för två miljoner anställda ut. Ska industrin sätta lönemärket i årets avtalsrörelse krävs en uppgörelse senast om två veckor. Industrins så kallade opartiska ordförande, opo, tog över taktpinnen den 1 mars och jobbar nu för högtryck.

Parterna, fack och arbetsgivare, fick i lördags ett första förslag till avtal. Ingen lyfter på ögonbrynen över att samtliga i söndags kväll knackade på hos opo och lämnade svaret: nej tack.

Budet var en första trevare. Nu analyserar opo svaren för att kunna tråckla ihop ett nytt slutbud som parterna väntas få mot slutet av veckan. Men begreppet slutbud får tas med en nypa salt, ibland kan det krävas både ett och två innan parterna skakar hand och ler mot fotograferna.

Opos ratade förslag var ett avtal på 18 månader med löneökningar på 2,4 procent. För hög nivå, enligt arbetsgivarna. För låg, anser facken, som krävt 2,6 procent på ett år. Det var också helt väntat. Men arbets- givarna överraskade med beskedet att de nu är beredda att acceptera löneökningar på 2 procent för 18‑månader.

Det tuffa kravet på nollavtal för 2010 är därmed historia, även om arbetsgivarna trycker på att den första höjningen måste komma sent under året. Intrycket blir ändå att frågan om löneökningarna kan lösas efter diverse skruvande av nivåer och tidpunkter.

När det gäller bemanningsbolag är motsättningarna stora. Det är ”en fråga med konfliktpotential”, anser Bengt Huldt, vd för stål- och gruvarbetsgivarna, medan Sveriges Ingenjörers ordförande Ulf Bengtsson medger att den gör honom ”lite orolig”.

LO-facken kräver att det nya avtalet sätter stopp för inhyrning av personal när det finns uppsagda med återanställningsrätt, om det lokala facket inte går med på ett undantag.

Arbetsgivarna svarar att så länge det kravet finns kvar blir det ingen uppgörelse. Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe anser att facken försöker ta över beslutsmakten i en för företagen central fråga, vilket arbetsgivarna aldrig kan acceptera.

Han tillägger att om det förekommer rent missbruk, där bemanningsbolag används för att kringgå lagen om anställningsskydd, är arbetsgivarna beredda att ta en diskussion. Möjligen är det en öppning i det som en fackordförande anser hittills mest ”liknar ett skyttegravskrig”.

För Unionen och Sveriges Ingenjörer, som förhandlar tillsammans med fyra LO-förbund inom ramen för Facken inom industrin, är bemanningsbolagen ingen profilerad fråga. Men sammanhållningen kräver att alla håller ihop.

Avtalsperiodens längd är en av pusselbitarna för opo. Längre avtal än ett år – som verkat mest troligt hittills – bäddar för en uppgörelse om mer än rena löneökningar. Men först måste frågan om bemanningsbolagen få en lösning.

Klockan tickar. Finns inget industriavtal kring den 20 mars är LO-förbundet Handels redo att ta över stafettpinnen.