Bäst i klassen - men inte nöjd

Kerstin Hessius är fortfarande ny på jobbet, började i september förra året. Hon tycker själv att det tar ungefär ett år innan man blir riktigt varm i kläderna. Men kanske var det en ovanligt lämplig tid att byta vd. Kerstin Hessius talar om en ny fas i AP-fondernas verksamhet.

- De första åren, 2001-2004, handlade mycket om att bygga upp den långsiktiga förvaltningen.
- Nu är vi inne i nästa fas. Då gäller det att öka fokus på riskerna i portföljen. Jag är beredd att betala bort lite av överavkastningen för att slippa stora förluster, säger Kerstin Hessius, som tror att det är en riskuppfattning som delas av många i samhället i dag.
Konkret innebär det att Tredje AP-fonden har en mindre andel aktier i sin portfölj än de andra AP-fonderna. Man är också noga med att sprida sina investeringar till olika geografiska marknader och för det kommande året har fonden även dragit ner risken i ränteportföljen.

Tredje AP-fonden är bäst i klassen av de fyra fonderna sett över de fyra verksamhetsåren. De 148
miljarderna, som tilldelats från staten, har växt till 160 miljarder kronor. Det är betydligt bättre än Fjärde AP-fonden, som med samma kapital bara nått upp till knappt 152 miljarder.
Även fjolåret var bra - avkastningen på de placerade tillgångarna blev 11,4 procent, näst bäst av AP-fonderna.

Men bra är ändå inte rätt ord i sammanhanget. AP-fonderna, vars miljarder ska vara en buffert för alla svenskars framtida pensioner, har haft det motigt, milt uttryckt. Den rekordlånga börsfrossan i början av 2000-talet gör att den genomsnittliga årliga avkastningen för Tredje AP-fonden sedan starten 2001 är försvinnande liten, 0,3 procent efter inflation.
- Jag är inte nöjd. Rensat från inflation har portföljen alltså vuxit marginellt under de här fyra åren, säger Kerstin Hessius.

- En avkastning på 3,5-4 procent är ett rimligt krav på kapital. Vi bör under alla omständigheter växa snabbare än löneökningstakten för att på bästa sätt säkra framtida pensioner.
Kerstin Hessius är en av de mest framträdande namnen i svenskt näringsliv. Toppjobben har ganska raskt avlöst varandra de senaste åren. Hon var medlem i Riksbankens direktion i två år, fram till 2000. Därefter blev hon börs-vd i tre år och nu alltså vd för Tredje AP-fonden.

Fonden äger aktier på Stockholmsbörsen för 27 miljarder kronor. Det gör fonden till en stor ägare i många svenska börsbolag. Det inflytandet välkomnar Kerstin Hessius.
- Det är bra att de svenska institutionerna har tagit ett kliv framåt, och blivit mer aktiva ägare.
Men det är en makt och ett inflytande som också innebär ett stort ansvar, enligt Hessius.
- Vi måste vara försiktiga innan vi offentligt uttalar oss om specifika bolag. Även om det i stunden kan kännas motiverat. Det finns en uppenbar risk för att man långsiktigt skadar bolagets varumärke. Det tjänar ingen på.

Därmed ansluter sig Kerstin Hessius till Tomas Nicolins resonemang, som han framförde i en intervju i SvD Näringsliv i förra veckan. Tomas Nicolin, nu vd på Alecta, var Kerstin Hessius företrädare på vd-stolen på Tredje AP-fonden.

Just nu är det högsäsong för styrelsenomineringar. Börsbolagens valberedningar jobbar intensivt med att utvärdera den befintliga styrelsen och eventuellt rekrytera nya ledamöter.
Kerstin Hessius och Pernilla Klein, ansvarig för ägarfrågor på fonden, sitter med i en rad valberedningar.
- Jag tycker definitivt att vi har något att tillföra. Vi kommer utifrån våra erfarenheter med ett nytt perspektiv. Generellt innebär också valberedningarna ett breddat beslutsfattande och det är bra.

I dag har nästan samtliga börsbolag valberedningar. Så var inte fallet för bara några år sedan. Och nu när den Svenska koden för bolagsstyrning träder i kraft vid halvårsskiftet får ännu fler det. Koden säger att inrättandet av en valberedning är god sed på den svenska aktiemarknaden.
Men långt ifrån alla applåderar. Det har tagit lång tid att övertyga de gamla ägarstrukturerna (exempelvis Wallenbergfamiljen och Ax:son Johnsonsfären) om fördelarna med det nya systemet.

Kerstin Hessius, även ledamot i den
grupp som ska se till att utveckla reglerna i koden, är inte förvånad över motståndet.
- Det har naturligtvis blivit besvärligare att driva styrelserekryteringar. Fler personer är inblandade och fler åsikter ska brytas mot varandra.
- Men jag är övertygad om att vi är inne i en övergångsfas. Inom ett par år sätter sig arbetet och processen bli mycket smidigare.

Jan Almgren

08-13 55 22

jan.almgren@svd.se

Fler artiklar