–Jag tyckte att den var given utifrån det som har skett det senaste året. Och så lyckades vi pricka in premiären exakt på dagen ett år efter Lehman Brothers krasch.

Vad handlar föreställningen om?

–Den leker med finanskrisen och lite aspekter kring bankväsendet. Min generation läste Spara och Slösa och vi fick lära oss att spara, men så fort det blir kris nu lånas det ut enormt mycket pengar till låg ränta och vi uppmanas att konsumera, det är en riktig paradox.

Vad förmedlar den?

–Den uttrycker en viss ilska över tingens tillstånd, över allt som har hänt. Å ena sidan stramas ekonomin åt och å andra sidan är det ett enormt bonusregn. Senast läste jag att Swedbank lägger undan 300 miljoner kronor till bonusar, och då är första tanken, lär de sig aldrig? Sedan tänker man, jo det gör de, det är politikerna som aldrig lär sig.

Vem bör se den?

–Det bör väl alla göra eftersom alla berörs på något sätt av krisen. En del berörs så till vida att deras löner eller bonusar blir mindre, andra får stora hål i plånböckerna när pension eller andra bidrag minskar.

Hur tycker du att krisen har skötts i Sverige?

–Jag blir upprörd och förbannad på verkligheten. Det finns en fajt mellan den politiska makten, som vi kan påverka genom att rösta, och den ekonomiska makten som är bortom oss. Man vill inte att den politiska makten ska stå handfallen men det konstiga är att man nu sätter igång nya lånekaruseller vilket kan blåsa upp nya bubblor.