Debatten har förts intensivt och infekterat under sommaren, till följd av mediemogulen Rupert Murdochs utspel i våras om att samtliga nyhetssajter i hans mediekoncern News Corp inom ett år ska börja ta betalt för nyheter på nätet. Financial Times chefredaktör Lionel Barber sa följaktligen att ”inom ett år kommer alla att ta betalt på sina nyhetssajter”.

Svenska medieföreträdare har på sajter och bloggar överanalyserat uttalandena och responsen från läsare på de artiklar som skrivits i ämnet har varit övergripande negativ.

Betalningsviljan är av allt att döma låg när det gäller redaktionellt innehåll på nätet. Sannolikt kommer åsikten av gratiskulturen som har odlats på nätet – till viss del av medierna själva – där användare vant sig vid att digitala nyheter är gratis.

Men som Sara Öhrvall, chef för Bonniers utvecklingsavdelning Research & Development, säger: ”Vi betalar för fysiska redaktionella produkter, varför skulle vi inte betala för digitala?”.

Vi är också beredda att betala för mobila applikationer, Spotifymusik och Itunes-låtar, så frågan varför det tar emot så att betala en slant för digitalt redaktionellt material är relevant.

Svenska medieföretag är livrädda för att skrämma iväg sin trafik genom att låsa in någon form av material utan läsarnas samtycke. Men lågkonjunkturens bittra eftersmak gör att de snart är tvingade.

Detta betyder emellertid också att makten hos mediekonsumenterna att påverka är större än någonsin. Frågor som mediebolagen tampas med är naturligtvis hur man ska ta betalt, men den svåraste frågan är kanske vad för typ av innehåll de kan ta betalt för.

Så en öppen fråga till er läsare: Vad för typ av innehåll kan ni själva tänka er att betala för?