Varför köpte du jazzfestivalen, som i åratal har varit en förlustaffär?

– Jag ser det som en utmaning, jag vill testa om det går att driva något sådant här affärsmässigt eller inte. Min syssling Gunnar Lagerman (festivalgeneral reds anm) hävdar att det går att göra en bra affär, då får han ju visa det. Det är inte säkert att det lyckas, men det är en annan sak.

Vad har hänt sedan Elfa såldes?

– Vi har dragit igång ett kapitalförvaltnings-bolag. Det har varit en turbulent tid, särskilt sista året. Det har varit fullt sjå att inte förlora några pengar. Men vi har nästan pengarna kvar, vilket är ganska bra. Vi har också startat ett litet private equity bolag som går in i tidiga investeringar inom främst miljö- och humanitära frågor.

Hur tänker du när du investerar?

– Jag engagerar mig i sådant jag satsar pengar i. Även inom humanitära insatser vill jag inte stoppa in pengarna i svarta hål. Man ska se det som en investering, även om avkastningen är i en bättre värld eller att ett antal människor får det bättre.

Hur är ditt eget förhållande till jazz?

– Det är väl som medelsvenssons, jag är normalt musikintresserad. Jag är 65 år och då får man faktiskt tillåta sig att tycka att tradjazz är roligt, annars om man är jazzfrälst i Sverige ska man gilla lite mer modernt. Men i dag är det en gråzon vad som är jazz, många musikgenrer flyter ihop och det är svårt att säga att det är något man inte gillar alls. Men rock är inte min grej.

Du verkar hålla igång en del. Vad gör du på fritiden?

– Jag har varit mer mentalt i arbete nu än innan vi sålde företaget. Jag ska börja jobba mot att bli mer traditionell pensionär. Jag har ju fått tre barnbarn, skaffat sommarställe och vill kunna resa mer spontant.

Jenny Petersson

08-135000

jenny.petersson@svd.se

Fler artiklar