Lika lite som ett företag idag kan gå ut och säga sig vara bra på något som de uppenbart är usla på och förvänta sig konsumenternas förtroende, lika lite kan de traditionella partierna använda nätet och sociala medier som metod att sprida sina sakfrågor i internet- politik, och förvänta sig att uppfattas som trovärdiga av ungdomarna.

Grogrunden för Piratpartiets framgångar i EU-parlamentsvalet är deras övertygelse i it-politiken, som många av de andra partierna, enligt vissa bedömare, inte tog på allvar. Detta i kombination med partiets kommunikation med väljarna på nätet och att de sociala medierna som kanaler gav dem en trovärdighet i de yngre grupperna som de andra partierna uppenbarligen inte kunde uppnå.

Moderaternas riksdags- ledamot Karl Sigfrid skrev själv på SvD:s debattsida i tisdags att ”Moderaternas internetpolitik måste förnyas” och att ”de unga väljarna såg oss inte ens som ett alternativ”. Även Marita Ulvskog (S) har varit ute och pratat om en ny S-hållning till Ipred och EU-kandidat Ardalan Shekarabi (S) har sagt att ”S måste byta fot om Ipred”.

När det gäller partiernas it-politik är sättet att förmedla den, via nätet och de sociala medierna starkt kopplade till sakfrågorna. ”Dags för partierna att ta nätet på allvar”, skriver pr-konsulten Björn Mellstrand på JMW Kommunikation på sin blogg.

”Piraternas framgångar visar att [...] personlig integritet är en viktig fråga för stora grupper av väljare”, skriver han, för att i nästa mening understryka att Piratpartiets framgång visar att ”verklig närvaro på nätet är en förutsättning (för att lyckas) och att de sociala medierna är viktiga plattformar för att skapa opinion”.

Men det måste komma inifrån, det måste vara äkta och kommunikationen i de sociala medierna måste tas på allvar. När det gäller att nå ut till de unga, handlar det inte bara om att visa att man kan twittra och lägga ut bilder på Flickr, budskapet måste komma inifrån, från själva produkten, i detta fall från politiken.

När Karl Sigfrid (M) medverkade i TV4:s Nyhetsmorgon i torsdags pekade han på just detta, att med en lagstiftning som kontrollerar och inskränker spridningen av information i sociala medier säger man sig som parti indirekt att vara emot dem. Det säger sig självt att trovärdigheten försvagas när produkten inte levererar det som utlovas i kommunikationen.

Partiernas begränsade framgångar i att locka unga väljare via nätet och de sociala medierna är ett klassiskt marknadsföringsmisstag, där man säger en sak och gör en annan. Där man tror att det räcker med en påkostad och påklistrad reklamkampanj för att sälja en produkt. Det fungerar inte längre.

En av de viktigaste lärdomarna inom marknadskommunikation och varumärkesarbete de senaste åren är att den måste utgå från företagets produkt och affärsidé. Med den transparens som kunderna kräver idag fungerar det inte längre att klistra på en dyr reklamkampanj på en produkt som inte lever upp till löftet.

Kraven på öppenhet från företagen gör att kunderna lätt kan se igenom marknads- föringsbluffar där trovärdigheten brister. Och lika lite som SJ med trovärdighet skulle kunna gå ut och kommunicera punklighet, lika svårt är det för partierna med trovärdighet att utge sig för att förstå vikten av att kommunicera på nätet och i sociala medier när man inte tar it-politiken eller kommunikationen på nätet på allvar.