Förlossningsförberedande kurs på ett stort sjukhus i Stockholm. Ett 50-tal par någonstans mellan 28 och 40 sitter som fågelholkar med kollegieblock och pennor uppe, redo att anteckna allt som sägs om förberedelserna inför den stora dagen – nedkomsten av det första barnet.
En proffsig barnmorska går långsamt och pedagogiskt igenom varje steg mot det smärtsamma målet. Förvirringen är ändå stor, frågorna haglar över henne. Åhörargruppen vill ha precision och detaljer. Till slut säger barnmorskan att ”man måste våga tappa kontrollen och lita på vår expertis, det som ska hända är trots allt väldigt naturligt”.
Men blivande föräldrar och nyblivna småbarnsföräldrar vill inte tappa kontrollen, och många gör allt för att på konstgjord väg skaffa sig koll. Genom att ställa frågor och på andra sätt erhålla sig kunskap, och inte minst genom att köpa saker som kan förenkla resan mot och under föräldraskapet.
Detta är fullt förståeligt. Det är också skälet till att blivande och nyblivna småbarnsföräldrar som målgrupp är handelns våta dröm. En mer kommersiellt påverkbar och lättledd grupp är nog svår att hitta (med det inte sagt att den inte är kritisk och ifrågasättande och en konsumentgrupp som ställer krav på kvalitet).
Kanske är det också därför det finns flera exempel på nyblivna föräldrar som satsar på nya karriärer inom bebis- och barnindustrin. Kanske är det därför som alla dessa kändismammor (och pappor) skriver havandeskaps- och förlossningsböcker, och kompisar som börjar sälja bebisfiltar, starta lokala föräldratidningar, och vintage-butiker för barnkläder?
Eller är det helt enkelt för att föräldraskapet och erfarenheten av en enda förlossning gör oss till självutnämnda experter?
