Haveriet i Knight Capital är kanske inte lika mycket ett exempel på självreglering som självsanering, och ger marknaden ett tydligt kvitto på vad som kan hända när det går troll i datorkoden. Ska man säga någonting positiv om händelsen så bör det åtminstone leda till att det ställs en extra fråga eller två i finansbranschens styrelserum.

Problemet är dock större än att ett enskilt bolag förlorar 440 miljoner dollar. Incidenten i Knight Capital undergräver förtroendet för hela finansmarknaden, och det saknas inte direkt övertygande argument för varför det är en oroväckande utveckling.

Så här långt ärväl alla överrens, och frågan är snarare vad som måste göras. Jag tror att enda vägen på sikt är att på allvar ifrågasätta självregleringen av börsindustrin.

För kom igen, det är fullständigt meningslöst att lägga sig i hur firmorna utformar sina handelsalgoritmer, eller vilka kontrollsystem de själva har inbyggda i datorerna. Materian är helt enkelt för komplex för alla utom de ”propellerhattar” som själva skrivit koden.

I stället finns det en hel del goda skäl att sikta in sig på börserna, och hitta gemensamma regler vad gäller tillåtna ordrar per avslut, storleken på aktiernas handelsintervall (tick size), förekomsten av ”co-location”.

Det krävs helt enkelt börsregelverk som främjar ett rent spel, och som tar udden av den automatiserade börshandelns mest extrema avarter.

Tyvärr är våra politiker och tjänstemän paniskt rädda för att lägga sig i börsens regler, trots att många i dag ser aktiehandeln som ett snabbspolat källarkasino. Eftersom Mifid II, det nya EU-direktivet, ser ganska vattnigt ut, får vi därför vänja oss vid en och annan urspårad robot.