–Att så många afrikaner har så låga inkomster påminde om min barndom och ungdom, sade Justin Lin, som är född 1952.
På den tiden var medelinkomsten ungefär lika låg i Afrika och Kina. Då trodde många att Afrika hade bra framtidsutsikter medan Asien ansågs fångat i fattigdom. Men idag är hundratals miljoner afrikaner fortfarande fast i extrem fattigdom medan medelinkomsten i Kina stigit många gånger om.
Själv växte Justin Lin upp på Taiwan innan han som ung officer deserterade till Fastlandskina genom att simma dit från en närliggande ö. Efter utbildning i Peking och Chicago blev han en av Kinas mest inflytelserika ekonomer, och 2008 utsågs Justin Lin till Världsbankens första chefsekonom från ett utvecklingsland.
Kontrasten mellan Asien och Kina finns i bakgrunden när Världsbankens chefsekonom efterlyser en ny och ”mer balanserad” utvecklingsmodell. Det är en modell där staten spelar en mer aktiv roll för att utveckla det egna landets speciella konkurrensfördelar.
Justin Lin betonar att fria marknader är helt nödvändiga, men de måste kompletteras genom att regeringarna skapar de villkor som behövs för ekonomisk tillväxt.
Avgörande är att bygga upp infrastrukturen och sätta fart på industrialiseringen, för att göra fattiga länder mindre beroende av självhushållande jordbruk. Det gäller särskilt Afrika där industrins andel av BNP ”i årtionde efter årtionde” legat runt 2–10 procent och snarare minskat än ökat.
Justin Lin pläderar också för en aktiv industripolitik där staten ”väljer vinnare” genom att peka ut vilka branscher som ska gå i fronten, öka exporten och bygga upp nödvändiga kapitalöverskott.
–Jag vet att en sådan politik är kontroversiell, men så har alla framgångsrika länder gjort i många hundra år. Eftersom statens resurser är begränsade måste man välja vinnare, det behövs för att utnyttja varje lands komparativa fördelar.
Inom Världsbanken har Justin Lin föreslagit ett nytt forskningsprogram om denna utvecklingsmodell, som ett slags tredje väg efter de två skilda vägar som präglat en stor del av efterkrigstiden. På 1950- och 1960-talen dominerade enligt Lin skepsis mot marknaden och en inriktning på statligt ledd industrialisering i syfte att ersätta import med egen produktion. Den andra skolan, som var stark fram till Asienkrisen i slutet av 1990-talet (”Washington Consensus”), betonade fria marknadskrafter, avregleringar och frihandel.
Nu behövs alltså en tredje väg som gynnar industrialiseringen av fattiga länder, anser Världsbankens chefsekonom.
