”Det får inte bli så här igen.” Det sa Christina Werner, dåvarande ställföreträdande generaldirektör för Migrationsverket förra året, efter att tusentals thailändska, vietnamesiska och ukrainska bärplockare fått åka hem med skulder istället för den lön de utlovats.
Bärplockarnas usla arbetsvillkor blev en stor nyhet 2009. Vi förfärades av hur det kunde gå till på det sättet - och det var inte på någon fabrik i ett avlägset land som vi läser om i tidningen, utan i våra svenska skogar som utländsk arbetskraft utnyttjades likt slavar. Efteråt lovade både myndigheter och företag att det aldrig skulle inträffa igen.
Men det gjorde det.
Nu står vi här i år igen, med tusentals bärplockare som ska betala mat, uppehälle, bensin och redskap själva. Som förväntas plocka 90 kilo lingon om dagen i skogar där bären inte ens har mognat än. Som efter veckor utan lön nu inte längre har råd med mat för dagen.
Efter förra årets fiasko infördes nya regler som säger att bärplockarna ska ha en garanterad minimilön, oavsett hur mycket eller lite bär de plockar. Men när de ska stå för alla omkostnader själva, inklusive resan till och från Sverige, blir det inte många kronor kvar. Dessutom har det nu visat sig att många av bärlockarna har skrivit på dubbla kontrakt, ett där de garanteras en minimilön och ett där de avsäger sig den och går enbart på provision.
Det andra kontraktet är ett brott mot kollektivavtalet och gäller egentligen inte, men det måste bärplockarna själva påpeka för det bemanningsföretag de anställts av. Det säger sig självt att det är få som gör det. Hur ska en thailändare som aldrig varit här förut veta vad som gäller i svenska kollektivavtal? Och om någon mot förmodan gör det, vad finns det för kontroll från svenskt håll av att de faktiskt får sina garantilöner sedan?
Svenska bärföretag kan inte bara lita på att de utländska bemanningsföretagen sköter sig, de måste själva prata med bärplockarna. Och ja, jag vet att de inte pratar svenska, men ta in en tolk!
Och vi konsumenter kan inte heller låtsas som ingenting. Visst är det fantastiskt gott med svenska blåbär till glassen, men det är inte de utländska bärplockarna som ska behöva betala.
