Mot bakgrund av den senaste veckans extrema finansoro och en bister IMF-varning att världen hotas av finansiellt sammanbrott har hektiska krismöten avlöst varandra hela veckoslutet i både Amerika och Europa. Mötena har avkastat en ström av löften om nya och mycket långtgående åtgärder, och euroländerna höll sent i dag ett extra toppmöte i Paris för att mer detaljerat samordna sina insatser – ett möte som inte var avslutat vid denna upplagas pressläggning.

Enligt den franska finansministern Christine Lagarde diskuterar euroländerna bland annat möjligheterna att lämna garantier för låneverksamhet mellan banker.Men det blir ingen gemensam europeisk fond för krisdrabbade banker, förklarade den franske presidenten Nicolas Sarkozy och den tyska förbundskanslern Angela Merkel vid ett separat möte tidigare under veckoslutet.Samtidigt fortsätter enskilda EU-länder att utveckla sina nationella krisinsatser, och i exempelvis Tyskland uppges regeringen förbereda ett stort räddningspaket som ska bidra med nytt kapital åt tyska banker som drabbats av krisen. Det är dock inte fråga någon nationalisering av bankerna, har Angela Merkel betonat.

Såväl Internationella valutafonden (IMF) som en rad oroade utvecklingsländer har under veckoslutet snabbt ställt sig bakom G7- ländernas gemensamma löfte från sent i fredags att ”beslutsamt” använda ”alla tillgängliga redskap” för att återuppliva de nedfrysta kreditmarknaderna, rädda alla viktiga banker och skydda vanliga sparares pengar. Men det ska ske så ”på ett sätt som skyddar skattebetalare och undviker potentiella skadeeffekter på andra länder”.

Utvecklingsländernas stöd till dessa mål gavs vid ett möte i den samrådsgrupp som kallas G20. Där ingår både G7-länderna och tunga tillväxtnationer som exempelvis Kina, Indien, Ryssland, Brasilien, Mexiko och Sydafrika. Även president Bush deltog en stund i G20- mötet, som hölls i anslutning till helgens årsmöte för IMF och Världsbanken i Washington.Vad all denna vilja till garantier och global samordning i praktiken ger för konkreta resultat är ännu inte helt klart. Detaljerna i olika nya räddningsåtgärder hamras nu fram av hårt arbetande politiker, tjänstemän och experter på både nationell och internationell nivå.

En av kärnfrågorna har varit om det går att utfärda gränsöverskridande garantier för den nu bottenfrysta marknaden för löpande långivning mellan banker. En annan svår fråga är hur långt man kan gå för att garantera motparters fordringar när en bank eller finansinstitution råkar i kris.Lägets allvar och behovet av internationell samordning har understrukits gång på gång det gångna veckoslutet av ledande politiker, från president Bush i USA till ledande företrädare för utvecklingsländerna.

Den kanske mest olycksbådande varningen kom från IMF-chefen Dominique Strauss-Khan, vars uppdrag är att vara den främste väktaren av det internationella finanssystemets stabilitet. Enligt honom har de ingripanden som hittills genomförts av USA och Europa för att stabilisera världsmarknaderna ännu inte fått avsett resultat.

– En ökande oro över betalningsförmågan i ett antal av de största finansiella institutionerna med bas i USA och Europa har drivit det globala finansiella systemet till randen av en härdsmälta, förklarade Strauss-Kahn efter överläggningarna med president Bush, G7-ländernas finansministrar och Världsbanken i Washington i lördags.

Enligt Strauss-Kahn kommer det att ta tid att lösa de värsta problemen, och under tiden kommer den globala tillväxten att bromsas och kreditgivningen att stramas åt, vilket kan leda till akuta likviditetsproblem i banker och andra företag. Den korta fempunktsplan som G7-länderna presenterade sent i fredags är ett viktigt steg i rätt riktning, men det behövs ännu mer, ansåg IMF- chefen som efterlyser fler ”omedelbara och exceptionella åtgärder”.

IMF kan nu få en nyckelroll igen efter några år i relativ undanskymdhet, och Valutafonden har enligt Financial Times omkring 200 miljarder dollar i beredskap för att snabbt hjälpa länder i nöd runt världen. IMF:s monetära och finansiella utskott förklarade sent i lördags i Washington att fonden är redo att snabbt frigöra avsevärda summor för att hjälpa medlemsländer att täcka de ekonomiska behoven.

Behoven av nödhjälp kan på sikt kanske även gälla några av världens mest utvecklade ekonomier, men närmast oroar sig IMF särskilt för effekterna i en del central- och östeuropeiska länder med stora obalanser och bytesbalansunderskott, exempelvis Baltikum och Rumänien. Deras situation kan bli extra utsatt om de västeuropeiska banker som spelar en stor roll där börjar dra ned på sin aktivitet för att rädda sina egna finanser.