Sista refrängen om HQ Bank rymmer gott om ironiska övertoner. Carnegie, för två år sedan utskrattat och på ruinens brant, kablade igår ut ett pressmeddelande där det framgick att banken rekryterat ett 40-tal av HQ:s knappt 90 medarbetare inom området ”private banking”, rådgivning till förmögna privatpersoner. Affärsområdet, som står för över hälften av koncernens intäkter, hade innan personalflykten runt 90 anställda.
För Carnegie är det möjligen något av en revansch sedan företaget i söndags nekades Finansinspektionens tillstånd att köpa hela banken för 500 miljoner kronor. Aktieägarna i HQ är personalflyktens stora förlorare, då en betydande del av bolagets värde sitter i personalens kompetens och adressböcker. Försvinner personalen minskar också värdet på bolagets rester, som nu, i likvidatorns försorg, är ute till försäljning.
Tisdagen präglades samtidigt av rykten om att likvidatorn Björn Riese närmade sig en försäljning av bolaget. Aktien var under hela dagen handelsstoppad på såväl Stockholmsbörsen som Burgundy, men någon affär hade inte tillkännagivits när tidningen gick i tryck.
För andra dagen i rad höll HQ Bank stängt, vilket innebar att kunderna alltjämt inte kommer åt sina pengar. Beslutet återspeglar en rädsla för en så kallad ”bank run” – en olycklig men naturligt del av det moderna bankväsendet. Tidiga sofistikerade banker, såsom Amsterdams Växelbank, hade ofta egna reserver som till närmare 100 procent täckte kundernas insättningar. Därmed kunde spararna också känna trygghet i att alltid kunna ta ut sina pengar.
Att å andra sidan låna ut mer pengar än vad som finns i bankvalvet är dock en svensk uppfinning, och praktiserades första gången av Sveriges Riksbank. Idén, på engelska kallad fractional reserve banking, bygger på det vanskliga antagandet att inte alla kunder kommer att vilja ta ut sina pengar vid samma tillfälle. Det uppenbara problemet är, omvänt, att banken i praktiken går under om det skulle inträffa. Vetskapen om detta – varför allmänhetens förtroende också är en banks viktigaste tillgång – gör dock att rädslan för en ”bank run” lätt kan bli en självuppfyllande profetia.
Enligt Finansinspektionens utredning hade HQ Bank vid årsskiftet 3,5 miljarder kronor i insättningar från allmänheten. Runt 900 av bankens kunder har också mer pengar insatta än vad som täcks av den statliga insättargarantin, som för närvarande uppgår till 500000 kronor. Med ett oroligt börsklimat, låg inflation och obefintliga räntor är det inte heller otänkbart att många kunder överlag har haft pengarna på konto, och inte placerade i värdepapper.
HQ Bank bekräftade också igår att den för tillfället inte var säker på att kunna klara av likviditeten om banken höll öppet som vanligt. Därför är banken stängd tillsvidare.
Bankens beslut kan ses i ljuset av att det historiskt funnits två sätt att bekämpa psykologin bakom uttagsanstormningar, som fenomenet ibland kallas på svenska. Ett beprövat sätt är att höja insättargarantin, vilket senast gjordes hösten 2008 sedan Swedbank befarats stå inför omfattande uttag. Idén härstammar från 30-talskrisen, då i snitt 2300 amerikanska banker gick omkull varje år. När insättargarantin infördes, vilket syftade till att ge spararna ett statligt skydd, minskade bankkonkurserna till i snitt 28 stycken per år. En annan beprövad metod, vilken nu tillämpas av HQ Banks likvidator, är att helt enkelt stänga kunderna ute till dess att bankens likviditet kan säkerställas.
