Av kvartalsrapporten kan vi se att en förväntad förlust på nedersta raden under årets första kvartal utföll hela 1,2 miljarder bättre, ett överskott på en halv miljard kronor.

Den stora skillnaden i förväntade och faktiska resultaträkningsposter ligger i kreditförlusterna. Under första kvartalet 2009 uppgick de till 6,8 miljarder kronor. Analytikerna hade väntat sig en halvering men den redovisade minskningen var hela 68 procent.

Banken konstaterar att situationen österut ser betydligt bättre ut nu än tidigare med Estland som den ledande stjärnan. Men fakta kvarstår att samtidigt som kreditförlusterna faller under kvartalet så ökar andelen osäkra fordringar i Baltikum, Ryssland och Ukraina. Här finns det sannolikt, precis som vid värderingen av goodwill i den östliga rörelsen, ett visst utrymme för att ta fram det man vill ta fram och rulla annat framför sig.

Det var vad som hände under Sveriges hemmagjorda finanskris i början på 1990-talet.

På intäktssidan är det de minst uthålliga komponenterna – provisionsnettot och värderingen av finansiella poster till verkligt värde – som står för den positiva förändringen.

Räntenettot däremot, det vill säga skillnaden mellan in- och utlåning, är den långsiktigt och kvalitetsmässigt viktigaste intäktskällan som tycks mjukna likt en limpa i en vattenpöl. Räntenettot krympte oväntat mycket under det första kvartalet.

Med den extremlåga ränta vi har idag var nedgången väntad men utfallet blev en halv miljard under förhandstipsen enligt SME Direkts prognossammanställning.

Michael Wolf hävdar bestämt att räntenettot kommer att stärkas när marknadsräntorna åter börjar stiga. Må så vara, men det är bättre att stå på en redan hög plattform när man ska sträva högre.

När världens centralbanker toksänkte räntorna fick både banker och överskuldsatta kunder rådrum vilket räddade det finansiella systemet. Men notan försvinner inte för det. Istället för att plåstret revs av den dödssjuke patienten redan ifjol kommer den att skavas av under lång tid framöver.

Det är enkelt att vara chef och/ eller aktieägare när marknadens uppfattning av banken skiftar från kris till ett normalläge. Den fallande riskpremien leder till en uppvärdering av aktien men det är inget evigt tillstånd. Investerarnas hänförelse över de fallande kreditförlusterna kommer att ersättas av fokus på det vanliga vardagsgnetets förmåga att låta intäkterna rinna till nedersta raden.

Den låga räntan i kombination med nyemissionerna räddade banken, men det är inte osannolikt att kreditförlusterna kommer att fortsätta hålla tillbaka vinsterna under lång tid framöver när ränteläget normaliseras.

Sedan har vi den där märkliga historien med att aktieaktivisten Christer Gardell spökar i ägarledet. Det glunkas om att han har en strukturaffär med SEB i siktet vilket, om det blir av, vore förfärligt. Kanske inte för ledarskapet på Brunkebergsåsen men högst sannolikt för konkurrensen på både den svenska och den baltiska bankmarknaden.

Har tillsynsmyndigheterna och politikerna lärt sig någonting av den senaste finanskrisen lär det nog vara att inga banker bör få bli så stora att de inte får gå omkull. Om inte i Sverige, så åtminstone i Baltikum där de två skulle bli en närmast oanständigt dominerande aktör.

Vi får se vad SEB säger om saken på onsdag när de tillsammans med Nordea och Handelsbanken lämnar sina kvartalsrapporter.