Hur ska de största besparingarna göras?
Främst på den flygande personalen. Så var det även i förra vändan då inte minst kabinpersonalen tvingades till långtgående eftergifter. Sedan sades från dåvarande SAS-ledningen att man nu hade konkurrenskraftiga villkor men det stämde tydligen inte.
Kommer det att räcka?
För det första skall man få igenom kraven i förhandlingar vilket kan bli svårt. Det kan bli en ny strejkvåg som försämrar bolagets anseende. Sedan kan man konstatera att sparpaketen avlöst varandra på SAS utan att man har lyckats vända den negativa trenden.
Kommer SAS att kunna konkurrera med lågprisaktörer som Ryanair och Norwegian?
Det återstår att se. Norwegian är en mycket farligare konkurrent än Ryanair. Det norska bolaget flyger på samma större flygplatser som SAS och trafikerar även inrikesrutter. I juli hade Norwegian över en miljon passagerare medan SAS totalt har kympt till två miljoner. SAS har tappat stora marknadsandelar till Norwegian på avgörande kärnmarknader. Norwegian gjorde vinst andra kvartalet medan SAS tappar pengar även på ett kvartal som normalt tillhör de bästa.
Hur mycket kan bolaget krympa utan att försvinna?
För flygbolag är det viktigare att fylla planen väl än att ha så och så många passagerare. Problemet för SAS är att antalet passagerare minskar snabbare än neddragningen av organisationen. Intäkterna fortsätter att vara otillräckliga för den kostym som SAS har.
Är SAS-personalens löner fortfarande för höga?
Inte bara SAS-personalens, Finnairchefen aviserade sin avgång förra veckan och gick till hårt angrepp mot personalens ovilja att anpassa sig. Löneavtalen inom traditionella flygbolag, som SAS och Finnair, kom till när flygmarknaden fortfarande var reglerad och det egentligen inte fanns någon priskonkurrens mellan bolagen. Man kunde ge goda villkor eftersom biljettpriserna var höga. Med avregleringen och uppstickare utan samma kostnadsnivåer har de traditionella bolagen det svårt med sina höga kostnadsnivåer, i konkurrens med bolag som Norwegian, Easyjet och Ryanair.
