Eurosedlarna och de nypräglade estniska euromynten med beteckningen Eesti vilar sedan veckor i bankvalven. Tusentals bankomater står redo att från och med midnatt nu på nyårsafton kunna spotta ut de splitter nya pengarna. Nedräkningen är i‑full fart.
Hos Swedbank, SEB, Handelsbanken och Nordea är de så kallade kriscentralerna bemannade dygnet runt, ifall något skulle gå snett.
–Egentligen är det bara att trycka på en knapp på datorn och så räknas tillgodohavanden, skulder och banktransaktioner om från estniska kronor till euro. Det tar inte mer än en kvart, säger Swedbanks eurokoordinator i‑Estland, Hanno Hussar.
–Men det är så klart, man vet aldrig hur det fungerar i verkligheten.
Totalt har Swedbank som har hälften av den estniska bankmarknaden investerat nästan 100 miljoner svenska kronor i omställningen. Omkring 300 personer är engagerade i europrojektet.
På ett bankkontor i köpcentret Sikubilli träffar vi 48-årige Peep – efternamnet vill han helst inte se i tidningen – som häller påsar sprängfyllda med estniska kroon i en automatisk mynträknare.
–Jag ser verkligen fram emot den nya valutan. Euron är bra när man är ute och reser i Europa, säger han med ett brett leende och drar ut ett kvitto på 6000 kroon ur automaten, motsvarande 3499 kronor och 38 öre.
För att klara vardagslivet efter årsskiftet har myndigheterna skickat ut så kallade euroräknare till samtliga estniska hushåll, billiga dosor av plast som har utlöst en het debatt eftersom de kostar skattebetalarna nästan tre miljoner kronor.
Estland har sedan flera år en mönstergill budgetpolitik med EU:s lägsta statsskuld på 8 procent i år och ett budgetunderskott på bara 1 procent. Övergången till den gemensamma valutan är kvittot på att man har gjort allt rätt.
En helt annan syn på euron har Ungerns premiärminister Viktor Orban som från och med årsskiftet står i spetsen för EU:s ordförandeskap och som öppet distanserar sig från ett snabbt medlemskap i eurozonen – klubben som många i öst hittills betraktat som en elitens gemenskap men som i‑dag påminner mer om en förlorarnas och budgetsyndarnas förening.
–Ja, det stämmer. Vi platsar inte i eurozonen och det är vi lyckliga över, sa Orban häromdagen på en presskonferens på Malta.
Ungern har gått från blodröda minussiffror (–9,3 procent 2006) till ett budgetunderskott på mindre än 4 procent av BNP i år. Jämfört med resten av EU-länderna i öst är statsskulden relativt hög med drygt 78 procent i‑år, men i relation till Greklands 140 procent eller Italiens 120 procent är den mer än blygsam.
Trenden för Östeuropa och Balkan är att budgetunderskotten fortsätter att sjunka från i‑snitt 7 procent av BNP 2009 till cirka 5,4 procent i år och 4,7 procent nästa år. Samtidigt stiger statsskulden men håller sig ändå kvar kring 40 procent av BNP och därmed långt under Maastrichtkriteriernas tak på 60 procent.
Återhämtningen i världsekonomin – och framför allt i Tyskland som är den helt avgörande exportmarknaden för Tjeckien, Slovakien, Polen och Ungern – ger hela Östeuropa en kraftig skjuts uppåt.
Polen växer nu i rekordfart med 3,5 procent i år och 3,9 procent nästa år samt 4,2 procent 2012, enligt EU-kommissionens senaste prognos. Bulgarien går från –0,1 procent i år till 2,6 procent 2011. Och Lettland som 2009 rasade med hela 18 procent vänder årets –0,4 procent till 3,3 procent nästa år.
Dörren till eurozonen står nu på glänt för flera av EU-länderna i regionen. Bäst ligger de länder till som redan deltar i eller är på väg in i växelkursmekanismen ERM II, ett väntrum som man ska ha uppehållit sig i minst två år utan devalvering för att släppas in. Dessutom ska naturligtvis de övriga Maastrichtkriterierna uppfyllas.
På pappret skulle förmodligen både Bulgarien och Litauen kunna ta sig in redan 2015. Men i efterdyningarna av eurokrisen lär de nuvarande euroländerna vara tämligen skeptiska till en fortsatt utvidgning.
–De kommer med säkerhet att ställa krav som är betydligt hårdare än Maastrichtkriterierna, bland att budgetunderskottet ska ha legat inom 3-procentgränsen i‑minst tre år och att samtliga EU och IMF-lån ska ha betalats tillbaka, förutsäger Gillian Edgeworth vid italienska banken UniCredit som har ett starkt fäste i‑hela det gamla Östeuropa.
I tidtabellen som Unicredit tror är den mest sannolika kommer den första utvidgningsetappen med Bulgarien och Litauen 2015. Men bara om eurokrisen blåser över relativt snabbt. Tunga länder som Polen och Tjeckien kommer in först 2017 och Rumänien tidigast 2019.
