Thomas Johnson vid Göteborgs energi vandrar bland gasturbinerna i Rya kraftvärmeverk, en modern anläggning på Hisingen i Göteborg. I somras, under den årliga revisionen, fick han tillfälle att se insidan av en av anläggningens rökgaskammare.

–Den var otroligt ren, säger han, förvånad då den utsätts för rökgaser efter 300 miljoner kubikmeter brinnande gas, varje år.

Anekdoten vittnar också om en av naturgasens styrkor. Den brinner renare, med mindre utsläpp än olja och kol. Utöver värmeproduktion, som svarar för hälften av den svenska naturgaskonsumtionen, går runt 35 procent till industrin. Ett exempel är Perstorp Oxo, en kemifabrik utanför Stenungssund. Här är metan, naturgasens huvudsakliga beståndsdel, en oersättlig byggsten i olika kemiska formler, som i slutändan återfinns i bland annat färg, bilglas och ytskikt.

–När vi använde olja blev det mycket sot över, och svavel. Naturgasen är mycket renare, säger Jenny Karsberg, fabrikschef på Perstorp Oxo, som 2004 bytte ut oljan för att nu tappa nästan 90000 ton naturgas per år ur det svenska stamnätet.

Men naturgasen möter samtidigt ett kompakt motstånd, något som beror på att den faktiskt är ett fossilt och ändligt bränsle.

–Allting talar för att vi ska göra Sverige fossilfritt, och då tycker inte jag att naturgasen platsar. Sedan finns det enskilda industrier för vilka gasen är det enda alternativet, säger Anders Wijkman, ledamot i Tällberg Foundation och dessförinnan i styrelsen för Scandinavian Biogas.

Synen på naturgas är i dag starkt polariserad. Å ena sidan betraktas den som ett långsiktigt komplement till biobränslen, som exempelvis biogas. Här står bland annat gasbolagens branschorganisation, Energigas. Från andra sidan skalan anses gasen låsa fast samhället i ett fossilt bränsle, som försenar introduktionen av miljövänliga alternativ. Här står bland annat Naturvårdsverket.

En inte oviktig delfråga bottnar i att naturgas kan ersättas av biogas, som innehållsmässigt är samma sak. Dagens biogasproduktion täcker dock bara 8 procent av samhällets gasbehov och stor oenighet råder om vilken potential den har på sikt, hur den ska distribueras och i vilken utsträckning naturgasen främjar eller motverkar en storskalig biogasintroduktion.

Från akademiskt håll har bland annat KTH studerat hur ett hållbart energisystem kan se ut. Här beskrivs naturgasen som en övergångslösning som bland annat kan ersätta olja och kol i industrin. Däremot betraktas inte biogasen som en storskalig lösning.

–Biogas kan rimligen inte bli annat än ett nischbränsle för vissa fordon. Då har vi sagt att biogas framför allt är lämpligt att använda lokalt till bussar och transporter, kanske till taxibilar i städer där man har en lokal biogasproduktion, säger Göran Finnveden, professor i miljöstrategisk analys på KTH.

Frågan försvåras ytterligare av att det i kraftvärmeproduktion finns andra icke-fossila alternativ till naturgasen. Skogsflis, som exempel, kan enligt Göran Finnveden utgöra ett bättre kraftvärmebränsle än naturgas. Särskilt om elektriciteten den genererar inte ersätter smutsig elproduktion, från exempelvis kol och olja.

–Det innebär att om vi har en ambitiös miljöpolitik där vi vill stoppa in rena bränslen på marginalen, är naturgas inte bra ur det perspektivet.

Här menar å andra sidan Thomas Johnson, Göteborgs Energi, att gasen är mer tillförlitlig och mer flexibel. Frågan om naturgasens roll är därmed relativ, i varje tillämpning föremål för bedömningar där miljömål ställs mot varandra, och där konkurrerande tekniker, ekonomi och konkurrenskraft har betydelse. Med intressenter som energibranschen, LRF, transportsektorn, fordonsindustrin och försvaret, är starka krafter inblandade.