”Andra generationens etanol tillverkad av skogsavfall är intressant. Idéerna finns i landet, men de ekonomiska medlen saknas”. Det skriver SvD-läsaren Udo Fischer i ett mejl till oss.

Dagens etanol, ”första generationen”, framställs av jordbruksprodukter och konkurrerar därmed med matproduktion om odlingsytorna.

”Andra generationens etanol” beskrivs ofta som lösningen på etanolfrågan. Men vad innebär den egentligen? Och när kommer den? Det har många mejlat till SvD och frågat.

Oftast blir endast en mindre del av energin i växten etanol, vilket ger dåligt energiutbyte. Det gäller framförallt för majs- och veteetanol, men för sockerrörsetanol från Brasilien, som vi tankar i Sverige, ser det bättre ut.

Därför pågår febril utveckling av den andra generationens etanol, där cellulosa från olika typer av ved sönderdelas för att bli etanol. Som råvara kan allt från energiskog till skogsrester som grenar och stubbar användas.

Därmed kan konkurrensen med matproduktionen undvikas.

Men ännu finns ingen storskalig produktion. Och en omfattande EU-studiesäger att cellulosaetanol kommer att släppa ut mer koldioxid än sockerrörsetanol från Brasilien.

Studien omfattar både utsläppen från tillverkningen av etanolen och utsläppen vid körning.

Medan sockerrörsetanolen släpper ut totalt 22 koldioxidekvivalenter per kilometer så släpper andra generationens vedetanol ut 36, enligt den så kallade Concawe-studien.

Men siffrorna är inte huggna i sten.

Veden i studien kommer från energiskog som odlas på åkermark.

- Den gödslas vilket ger utsläpp av växthusgasen lustgas, förklarar Pål Börjesson, docent i miljö- och energisystemforskning vid universitet i Lund.

Det går att använda restprodukter från skogen eller stamved, vilket ger bättre utsläppssiffror i en livscykelanalys.

Bäst är det om etanolen tillverkas i en kombinerad el- eller kraftvärmeanläggning där biprodukterna kan tas omhand.

- Kommer vi upp till en reduktion som motsvarar 80 procent mindre utsläpp än med bensin så är det bra, säger Pål Börjesson.

Det siktar man på i Örnsköldsvik. Där har bolaget Sekab sedan 2004 en pilotanläggning för andra generationens etanol. I den sönderdelas cellulosan med enzymer och jäst. Men processen är fortfarande för dyr och energikrävande och bolaget söker mer pengar för forskning och utveckling.

Cellulosatekniken kan även användas för att få ut mer energi ur majs, sockerrör och vete från fälten.

Men för att komma ifrån att använda biomassa i skog och på åkrar sätts hoppet till en annan teknik för den andra generationens drivmedel. Den kallas för termisk förgasning. Där kan inte bara vedråvaror utan även sopor eller bildäck förvandlas till metanol (som i viss mån skulle kunna ersätta etanol i bilar), dimetyleter DME, (till lastbilar) och syntetisk diesel.

Tekniken har potential att ta vara på 60 procent av energiråvaran i drivmedlet – och ännu mer med hjälp av biprodukter.

- Det är dithän vi allra helst vill komma, säger Pål Börjesson.

För bara ett år trodde många att det inte skulle gå att storskaligt framställa etanol ur förgasningstekniken. Men i dag jobbar bolaget Coskata i USA med att komplettera tekniken med egenutvecklade mikroorganismer för att utvinna etanol. Produktionskostnaden beräknas hamna så lågt som 1,60 kronor per liter (en dollar per gallon) när fabriken står klar år 2010. Bolaget inledde i januari ett samarbete med GM och anses vara lovande.

Men när vi kan tanka den andra generationens etanol i Sverige är osäkert.

Michael Wood, USA:s ambassadör i Sverige som jobbar med alternativa energifrågor är lika optimistisk som Coskata.

- I USA kommer vi att kunna producera andra generationens etanol för drygt 1,60 kronor per liter storskaligt redan år 2012, säger han.

I Europa är prognoserna dystrare. Sekab tror på sju år från i dag. Och en ny studie från EU-kommissionens forskningscenter, JRC, säger att det ännu år 2020 kommer att vara för dyrt, främst på grund av höga investeringskostnader i fabriker.

RESEARCH: SUSANNA ANDERSSON