Ordkriget mellan näringslivets tyngsta organisation och den moderatledda regeringen har trappats upp. Statsminister Fredrik Reinfeldt tog vid Moderaternas partistämma i Örebro nyligen chansen att peka ut Svenskt Näringsliv och LO som typiska särintressen.

Urban Bäckström, en gång Moderaternas chefsekonom och statssekreterare i regeringen Bildt, blev rasande. Svenskt Näringslivs vd protesterade offentligt mot den ”häpnadsväckande och okunniga analys som moderatledaren hemfaller åt”.

Du reagerar över att Svenskt Näringsliv kallas ett särintresse. Men det är väl just vad ni är, både ni och LO?

–Om statsministern vill resonera om sin roll i svensk politik så har jag inga synpunkter på det. Men gör det då självständigt, inte genom att använda företagarna som hävstång. Vänd på det, vad är Fredrik Reinfeldts mål som moderatledare? Med hans egen motivering är det att vinna nästa val. Det är ju ett ganska snävt egenintresse.

Han snärtar till:

–Det är trist, det är tråkigt, det är negativt att statsministern trycker ner företagarna i skorna på det här sättet. Och han har gjort det vid flera tillfällen, det var därför jag sa ”nu räcker det”, nu måste vi markera.

Enligt vissa teorier är striden bara ett spel för galleriet, ett sätt att få Moderaterna att framstå som mer mittenorienterade än de är?

–Det är möjligt att det finns ett visst mått av spel i detta. Jag kan bara rapportera att många företagare har tagit väldigt illa vid sig. De är de som tar riskerna, som anställer och som ligger och oroar sig på nätterna. Att klappa till dem på det här sättet, det är så onödigt.

Moderaterna vill framstå som bärare av allmänintresset. Varför ska de då gynna just företagen?

–Det är företagen som ska anställa alla som regeringen vill få in på arbetsmarknaden. De borde få en klapp på axeln. I stället blev det en smäll på kinden. Företagarna tillsammans levererar alla varor och alla tjänster som vi konsumerar. Det är klart att det är ett allmänintresse i allra högsta grad.

Är du nöjd med alliansens fem år vid makten?

–De har tagit ett antal stora steg. Sedan har reformtakten efter hand mattats av. Nu gäller det att man kommer tillbaka och tar nya tag, för utmaningarna är det ju inte slut på. Kina, Indien och Brasilien konkurrerar allt mer direkt på våra områden. Då måste vi diskutera hur vi omvandlar Sverige och får ett större kunskapsinnehåll i det vi säljer.

Även det svenska politiska landskapet förändras, konstaterar Urban Bäckström från sin utsiktspunkt på sjunde våningen i Näringslivets hus på Storgatan 19 i Stockholm. Han har med stor behållning läst boken Maskiner och människor av Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin.

–Den första halvan var insiktsfull, intressant och tänkvärd. Han ser miljöfrågans lösning i ny teknik, att vi kan investera oss bort från utsläpp och miljöproblem. Då är man framtidsoptimist. Den andra halvan av boken är lite för mycket statskapitalism i min smak. Men Miljöpartiet är inne i en spännande utveckling. Det är positivt att deras främsta företrädare ser utveckling och investeringar som framtiden. Vi har också träffats under hösten och diskuterat näringslivets utveckling.

Du vill att regeringen ska inleda samtal med de gröna?

–Det är i alla fall rimligt att ha någon slags dialog pågående. Vad det konkret kan leda till vet jag inte. Jag vill lyfta fram att här finns det ett alternativ i svensk politik.

Avtalsrörelsen pågår nu inom industrin. Flera LO-förbund har ifrågasatt industrins normerande roll. Ser du några risker med det?

–Vi måste klara av att sluta avtal på nivåer som säkrar Sveriges konkurrenskraft. Vi är i samma läge som på 1990-talet, när parterna samlade ihop sig kring industriavtalet. Nu ser vi LO-samordningen spricka upp och aggressiviteten öka. Det är djupt oroande. Men det är också hela den svenska modellen som är satt på spel.

Hur då?

– Modellen bygger på att parterna själva lyckas komma fram till uppgörelser. Nu ser vi att det politiska trycket för att minska utanförskapet byggs upp. Det handlar om las, men också andra frågor som ger ökad flexibilitet. Klarar parterna inte av det riskerar vi att politikerna går in med lagstiftning.

Ser du ett nytt omställningsavtal med tjänstemannafacken som ett steg på vägen?

–Vi har stora förhoppningar på förhandlingarna. Det är ett mycket viktigt steg som nu tas för att verka för en förbättrad omställning på arbetsmarknaden, för både företag och individer. Avsiktsförklaringen från Svenskt Näringsliv och PTK om att börja förhandla i vår visar just att parterna förmår att ta ansvar för de utmaningar som svensk arbetsmarknad står inför.

Stärks arbetsgivarsidan av det politiska trycket?

–Det är verkligheten som har satt trycket. Vi har en miljon människor utanför arbetsmarknaden och det är inte rimligt. Politikerna svarar upp mot det som händer i verkligheten.

Är det kanske så att politisk inblandning är bra när den gynnar den egna sidan och dålig när den gynnar motparten?

–Vi vill inte ha politisk inblandning. Faran när politikerna kommer in är att besluten följer valcykeln. Det är aldrig bra. Det är därför jag är jag är så angelägen om att vi ska klara av den här utmaningen.

Handen på hjärtat, är det verkligen negativt att LO är splittrat inför avtalsrörelsen?

–Vi vill ha starka motparter. Den svenska modellen fungerar inte utan en ordentlig ordning på både arbetsgivarsidan och den fackliga sidan.

Så du hoppas på ett starkt och enat LO?

–Ja, det är faktiskt inte så dumt.