När vindkraften kom till byn

Jag reagerade inte så starkt med det samma, men sen började jag tänka, ska vi verkligen förstöra denna fina natur som vi har här uppe?

Jan Åke Snaar

Skrivborden står tätt i stationshuset. Jakob Silén sjunker ner bakom sin dator och fingrar på ett prospekt med försättsblad i färg. Aktiebolaget Järvsö Vind har startats på initiativ av Järvsörådet, en förening helt fristående från kommunen Ljusdal. Järvsö Vind ska säkra lokalt ägande i vindkraft genom att bolaget köper in sig i lokala vindkraftsparker.

– Det känns surt att inte mer pengar kommer bygden till del när kraftbolagen gör otroliga vinster på vattenkraften. Tänk om min farfar till exempel hade krävt att få köpa in sig i kraftverken i utbyte mot att bolagen fick använda älven, säger Jakob Silén.

Intresset för att köpa in sig i lokal vindkraft har varit stort. Under tre veckor i somras fick bolaget in nästan en miljon kronor från personer som var villiga att köpa aktier i Järvsö Vind.

Men det finns flera sätt som Jakob Silén hoppas att vindkraften ska komma byn till del. När ett företag bygger vindkraft är det vanligt att bolaget betalar ut en ersättning till lokalbefolkningen som berörs av bygget. Det har växt fram en branschpraxis som säger att en procent av bruttovärdet av den el som verken producerar ska gå till bygden. Ersättningen kallas bygdepeng. Förlagan till bygdepengen är den avgift som betalas ut till lokalbefolkningen som berörs av vattenkraftverk. Skillnaden är att bygdeavgiften för vattenkraft är noggrant reglerad i lag, medan bygdepengen för vindkraft är helt oreglerad.

På vindkraftsbolagens branschorganisation, Svensk Vindenergi, är man rädd för att kommunerna ska kräva stora summor bygdepengar för att bolagen ska få bygga vindkraft. I samband med en lagändring 2009 tillkom det som Svensk Vindenergi kallar kommunernas vetorätt. Den innebär att kommunerna kan säga nej till större projekt. Gunnar Fredriksson på Svensk Vindenergi är kritisk till hur lagen utformades.

– Beslutet kan i princip fattas på tjänstemannanivå. Det står inte heller när beslutet ska lämnas. Och det allvarligaste är att beslutet inte går att överklaga.

Enligt Gunnar Fredriksson har de blivit allt vanligare att kommunerna säger att de ska ha ”ett par hundra tusen in i kommunkassan” för att gå med på ett projekt.

– Ibland kallar de det för bygdepeng, men ibland säger de bara rakt ut: ”Vi vill ha stålar för det här”.

Gunnar Fredriksson tycker inte att det är bra att tillståndet förknippas med ersättning.

– Ett tillstånd ska leva på egna meriter, antingen är beslutet bra eller dåligt. Det ska inte vara så att man behöver köpa sig till ett tillstånd, då börjar det likna Italien eller Vitryssland.

Bergs kommun ligger i södra Jämtland. På kommunens hemsida finns en vindkraftspolicy från 2009. I den står det rörande bygdepeng att ”minst två procent av bruttoproduktionen ska avsättas i en kommunal fond”. Men policyn gäller inte längre berättar miljö- och byggchefen, Bo Karlsson.

– Fullmäktige har tagit en justering av policyn och nu står det minst en procent i bygdepeng.

Enligt Bo Karlsson är förändringen ett sätt att mer likna andra kommuner i länet.

– Man såg svårigheten i att som ensam kommun gå ut med två procent när regionförbundet i Jämtland har gått ut och rekommenderat kommunerna att ha en procent i bygdepeng.

Kravet på två procent har däremot inte skrämt bolagen. Enligt Bo Karlsson finns det gott om vindkraftsbolag som visat intresse för att projektera i kommunen. Precis som Bergs kommun är Ljusdals kommun flitigt uppvaktat av bolag som vill bygga vindkraft. I Ljusdals kommun har det hittills inte byggts ett enda större vindkraftverk. Men skulle alla projekt som ligger på kommunens bord bli verklighet kommer kommunen gå från 0 till 100 verk inom några år.

I Järvsötrakten planeras flera vindkraftsparker och Jakob Silén på Järvsörådet ser stora möjligheter med bygdepengen. I praktiken är det nämligen byföreningar som Järvsörådet som styr hur pengarna används. De kan gå till idrottsföreningar, belysningsprojekt eller annat som gynnar bygden. Enligt uppgifter som Jakob Silén har fått från kommunen kommer varje vindsnurra att ge runt 20 000 kronor per år i bygdepeng. I ett projekt söder om Järvsö planeras 38 vindsnurror. Det skulle betyda 760 000 kronor.

Jakob Silén sneglar på grannkommunen Nordanstig för att lära sig mer om hur bygdepengen fungerar i praktiken. Där ligger man steget före i utbyggnaden av vindkraft men när SvD Näringsliv ringer till Nordanstigs kommun finns det ingen information om bygdepengen för olika projekt, istället hänvisar kommunen till vindkraftsbolagen. Precis som så många andra kommuner i landet lägger sig Bergs kommun inte i hur mycket som betalas ut i bygdepeng och till vad pengarna går.

Men det finns undantag. I Rättvik har kommunen valt att själv administrera bygdepengarna från vindkraften. Det är också den modellen som Ljusdal tänker sig när bygdepengarna från vindkraften börjar trilla in. Ljusdals kommunfullmäktige har nyligen klubbat riktlinjer för bygdemedel. Av de framgår att kommunen ska ta emot ansökningar från föreningar som vill ha bygdemedel och att medlen ska hållas skilda från kommunens övriga ekonomi.

Skillnaden mellan vind- och vattenkraft är som natt och dag. Medan ersättningen för vindkraft är godtycklig, styrs vattenkraften av tydliga lagar. I det fallet är det bara föreningar som kan söka, projektet ska ha anknytning till bygden och vara näringslivsbefrämjande.

– Men det är mer ”trevligt” än vad det är näringslivsbefrämjande. Det kan vara någon led som röjs upp, eller den typen av saker, säger Berit Löfgren, enhetschef på Länsstyrelsen i Gävleborg.

Men det händer att också att ansökningar inte lever upp till lagens krav. Berit Löfgren nämner ett exempel. En förening ville ställa upp en kanon som skulle locka besökare till en by en Ljusdals kommun. Länsstyrelsen skickade ut sin expert på kulturmiljö.

– Det slutade med att han anvisade en plats där den ”gjorde minst skada” som han uttryckte det, för kanonen hade ingen anknytning till området. Då valde vi att avslå ansökan.

I Ljusdals kommun förbereder sig politikerna för den nya era som står för dörren. Kommunstyrelsens ordförande i Ljusdal, Roland Bäckman, sitter högst upp i förvaltningshuset. Från sitt rum har han utsikt över Ljusnan som slingrar sig söderut mot Järvsö. Roland Bäckman ser flera fördelar med att vindkraften kommer till Ljusdal. Vägar kommer att byggas ut för att klara transporter till och från verken.

– Under en byggnation kommer det att krävas folk som bor och arbetar med bygget. Det är helt klart en vinst.

Han får medhåll av Mikael Ohlsson, chef för arbetsförmedling i Ljusdal. Sedan maskinerna tog över det mesta av arbetet i skogen har samhället kämpat för att hitta alternativa arbetstillfällen.

– Det vi har gjort sedan 80-talet är att etablera tjänstesektorn. En stor del av kommunens invånare jobbar inom tjänstesektorn. Jag ser vindkraften som en möjlighet på flera sätt, dels i samband med att man bygger, dels att vi kan få hit yrkesgrupper som behövs för att driva verken, som servicetekniker.

Kommunalrådet Roland Bäckman ser också en annan fördel med vindkraftens etablering – bygdepengen. I Ljusdals kommuns riktlinjer står det att ”riktpunkten” för bygdepengen är en procent.

– Kommunen kan ju inte ställa krav och säga att vi ska ha bygdepeng annars blir det inget men däremot kan vi förklara hur vi ser på vindkraften och återbäring till bygden.

Det är svårt att hitta vindkraftsmotståndare i Ljusdals kommunfullmäktige, men det finns undantag. I vindkraftshandlingarna från kommunens samhällsutvecklingsutskott återkommer ett namn, Harald Noréus. Han reserverar sig mot beslut och återremitterar ärenden.

– Vi brukar prata om de hälsingeblå bergen med sina runda former och nu ska vi slå upp vindkraftverk på berg, efter berg, efter berg. Samtidigt är den nya tillväxtnäringen turism. Då undrar jag: ska tyskarna åka upp hit och titta på rader av vindkraftverk?

Harald Noréus (fp) förklarar att han inte är någon trädkramare i vanliga fall men han tycker att det saknas en övergripande planering för hur vindkraften i kommunen ska byggas ut.

– Jag ser det som att vi i Norrland duger igen. Från att ha släppt till älvar och förstört forsar ska vi nu ännu längre. Vi i Ljusdal som är en kommun i Norrlands inland med alla våra problem ska ta till oss vindkraften och göra om samma misstag.

Ett av få projekt som många i Ljusdal tycks kritiska till är Blacksåsberget. Området som ligger sydväst om Järvsö ligger nära Hälsingeleden och friluftsanläggningen Harsa som drivs av Jan-Åke Snaar tillsammans med sonen Anders.

– Jag reagerade inte så starkt med det samma, men sen började jag tänka, ska vi verkligen förstöra denna fina natur som vi har här uppe? säger Jan-Åke Snaar.

Vindkraftsparken på Blacksåsberget kommer, om den blir av, att gå 30 meter från närmaste skidspår.

– Sådant går visserligen att flytta, men naturen går inte att flytta, den finns ju bara där.