30-årige Marcin Wroblewski kom till Sverige från Polen 2006. Snabbt fick han jobb på byggfirman Remont Puts i Skåne men villkoren var allt annat än schysta.

I Marcin Wroblewskis kontrakt står det att han får 80 kronor i timmen utan semesterersättning. Han får inte ansluta sig till en facklig organisation och han får inte heller kräva sjukersättning om han blir sjuk.

–Jag fattade att det inte var bra, men det viktigaste för mig var att få ett jobb. Firman anlitade både svenskar och polacker. Svenskarna fick mer betalt trots att vi utförde samma arbete, det kändes väldigt orättvist.

I april 2008 fick Marcin Wroblewski nog. Efter många turer lyckades han få upp sin lön till 130 kronor i timmen, en klar förbättring men fortfarande långt under de cirka 160 kronor i timmen som är ingångslön för en byggnadsarbetare i Malmö.

–Jag jobbade hårt. Pressen var stor. Jag gjorde allt från putsarbete och murning till takläggning. Ofta fick vi stressa för att hinna färdigt på den tiden som chefen hade avtalat med uppdragsgivaren. Säkerheten fick komma i andra hand.

Beskrivningen känns igen. Flera fackförbund SvD Näringsliv pratat med vittnar om att gästarbetarna ofta utnyttjas grovt i Sverige.

Jaddi Dalawi, lönegranskare på Kommunal i Stockholm, beskriver en hårresande verklighet inom trädgårdsanläggningsbranschen där utländska arbetare luras och behandlas illa.

–Jag har hittat folk i pannrum, källare och husvagnar mitt ute i skogen. Människor som inte får gå ut och röka eftersom man gömmer dem, som tjänar 59 kronor i timmen och får ge hälften till arbetsgivaren för mat och boende. Det här är Sverige 2010, säger han.

Sedan december 2008 har över 25000 personer fått arbetstillstånd i Sverige. I statistiken ingår bara de som kommer från länderna utanför EU. Unionens medborgare behöver inget tillstånd. Sedan Sverige gick med i EU 1995 gäller nämligen fri rörlighet för både arbetskraft och företag.

Enligt Jaddi Dalawi har gästarbetarna blivit fler men ingen vet exakt hur många de är eller under vilka villkor de arbetar. Ulf Hansson, regionalt ombud på Kommunal i Skåne menar också att problemet har växt. Under sina inspektioner på de skånska gårdarna har han sett människor som stängs in i växthus när de arbetar och sover i släpvagnar och lekstugor.

–Det går inte att beskriva i ord, det är riktigt ruttet.

En rapport från LO visar att 45 procent av arbetskraften som jobbade med Citytunneln, Citybanan och Norra Länken var skatteskyldiga i ett annat land än Sverige. Precis som Marcin Wroblewski hade de lägre löner än svenskarna, i vissa fall så lite som hälften.

I oktober blev Marcin Wroblewski sjuk för första gången sedan han kom till Sverige. Han fick ryggskott och stannade hemma. Det dröjde inte länge förrän ett brev från arbetsgivaren damp ner i brevlådan: ”Då jag var tvungen att anställa folk för att säkra tiden jag har kontrakterat, har jag fullt så jag har inte jobb till dig just nu, ha det bra.”

Marcin Wroblewski blev av med jobbet. Han gick till vårdcentralen och blev sjukskriven. Men någon ersättning har han inte fått för de första fem sjukdagarna.

Det var Esse Rosander, Remont Puts ägare, som anställde Marcin Wroblewski. Han tycker inte att det är orimligt att polacker får sämre betalt än svenskar och motiverar det med att de saknar utbildning.

–De är inga yrkesmän, de gör sämre jobb. Det har jag många bevis på.

Ändå får de hålla på med bland annat takläggning, murning och andra byggarbeten. Är det lämpligt?

–Ja, det tycker jag.

Varför får de inte vara med i facket?

–Det är min firma, jag sköter den hur jag vill. De skriver på villkoren frivilligt. Passar det inte får de söka jobb någon annanstans.

Står det någonting om facket i svenskarnas kontrakt?

–Nej, jag har ett par killar som är med i facket.

Därefter vill Esse Rosander inte svara på fler frågor och vi lägger på.

Marcin Wroblewski är för tillfället arbetslös, men tror att han kommer att få jobb snart – efterfrågan på byggnadsarbetare är stor i Sverige. Han har en sambo, hon kommer också från Polen och jobbar som städerska i Malmö. Drömmen är att en dag starta egen städfirma.

–Jag vill bli egen företagare. Då kommer ingen att behandla mig illa och då är det jag som bestämmer över mina egna villkor.