”Människor behöver faktiskt bo. 250 kvadratmeter låter kanske mycket för en redaktör, men Christian leder faktiskt Europas femte största bank.” Det bevingade uttalandet till SVT:s Rapport stod Nordeas styrelseordförande Björn Wahlroos för i höstas när han för första gången valde att kommentera SvD Näringslivs avslöjande att banken hade köpt en lyxvåning åt vd:n Christian Clausen.

När reportern sedan frågade om inte Clausens lön om tio miljoner kronor räckte för att köpa en egen lägenhet svarade Wahlroos att han gärna hade höjt hans lön så att han kunde köpa fler lägenheter.

Uttalanden fick stor uppmärksamhet i medierna och väckte starka reaktioner, inte minst bland bankens kunder. I senaste numret av LO-Tidningen tar Nordeaordföranden åter igen bladet från munnen.

Och enligt Wahlroos har han blivit felciterad.

– Ordagrant sa jag: jag skulle gärna ha höjt hans lön så att han kunde köpa flera lägenheter. Egentligen skulle jag sagt ”egen lägenhet”. Hela poängen är att jag tycker illa om fringisar. I Finland tycker vi så här: Här är din lön och om du mot all förnuft vill köra en Ferrari så kör en Ferrari. Det är fånigt att ha direktörsavtal skrivna med en bostadsförmån i sig.

Han förnekar att han skulle ha varit med och ta beslutet om bankdirektörens lyxvåning.

– Men nu har Christian ett vd-avtal, som jag inte har varit med och förhandlat fram, som innehöll en bostadsförmån. Det är viktigt att understryka att han inte har fått någon lägenhet - den är bankens och han får bo i den, säger Björn Wahlroos till LO-Tidningen.

På frågan om Wahlroos har förståelse för att småspararna blir upprörd över de höga bonusarna för bankcheferna samtidigt som bolåneräntorna ligger kvar på höga nivåer, svarar Nordeaordföranden:

– Ja och nej. Så som det presenteras för dem förstår jag det. Men sedan om jag försöker tänka efter vad det gäller så har diskussionen om bonusar startat i USA eller England med att handlare på finansmarknaden fick 100 miljoner dollar i bonus. Det skapade ett farligt incitament att ta stora risker. Affären lönade sig för handlaren även om den senare gick åt skogen.

– Men här i Sverige talar vi om summor som - även om de presenterades på ett kvällstidningsmässigt sätt - är betydligt mindre än de som den här diskussionen startade utifrån.

– De kompensationsnivåer ni har här i Sverige är låga jämfört med vad jag är van vid i Helsingfors. Jag är styrelseordförande i två andra stora bolag och båda de bolagens direktörer tjänar dubbelt så mycket som Christian tjänar.

Lo-Tidningens reporter frågar: Men varför bonusar? Kan inte vd göra ett bra jobb ändå?

– Ja och nej. Det beror på hur du tänker på det här med bonusar. Vd får en helhetslön med grundlön och bonus för att uppnå de mål vi har ställt upp för honom och om han inte har uppnått målen får jag sänka hans lön, dra av det du kallar bonus - men som jag kallar en del av helhetslönen.

Forskning som visar ett bristande samband mellan bonusar och resultat ger inte Björn Wahlroos mycket för.

– Om du tillåter mig att förhålla mig lite skeptisk till det resultatet, min livserfarenhet säger en annan sak. Jag tror att människor svarar på incitament, säger han.