Högljudd kritiker av datorhandeln, förlorare på börsraset under sensommaren och miljardvinnare på den nyligen presenterade Skandiaffären. Christer Gardells namn har det senaste halvåret figurerat flitigt i olika sammanhang.

Hans fond Cevian Capital gick för en tid sedan in som storägare i Danske Bank och dumpade i samma veva alla Swedbankaktier. Så sent som i veckan dök hans namn upp i tidningen igen. Storbolaget SCA meddelade att det säljer sin förpackningsrörelse och ser ut att bli ett renodlat hygienföretag. Det ville Christer Gardell, som vd för investmentbolaget Custos, redan år 1996.

– Det tog femton år! Att driva företag med flera olika affärer och driva det globalt är komplicerat. Så jag ser det som en logisk utveckling att koncentrera sig på det bästa affärsområdet. Det är möjligt att man skulle ha gjort det redan för femton år sedan. Det känns som om fokuseringen man gör nu är vettig, säger han.

Cevian är en av de stora vinnarna på Old Mutuals försäljning av Skandia. Affären höjde värdet på Cevians aktier med nästan en halv miljard kronor.

Kommentar?

– Affären ska upp på bolagsstämman i Old Mutual i slutet av februari. Så vi håller på och tittar på den där affären fortfarande. Formellt krävs ett beslut på bolagsstämman.

Har ni varit aktiva köpare annars på senare tid?

– Vi har varit väldigt aktiva under andra halvåret 2011. När paniken var som värst värderades hela Europa som en grekisk lanthandel. Det är klart att det fanns en del fina bolag som inte var exponerade mot Sydeuropa, som man kunde köpa billigt. I många stora industribolag bygger värderingen på att vinsten ska halveras långsiktigt. Det är ett väldigt negativt scenario.

Hur långsiktiga är ni?

– Vi är långsiktiga. Vi blev kritiserade när vi gick in i Volvo för att vara så kortsiktiga. Vi gick in 2006 och har under tiden ökat vårt innehav. Så vi har inget problem att stanna 10–15 år om vi tror att det är ett bra bolag.

I augusti 2010 köpte ni motsvarande 4,64 procent av aktierna i Swedbank. I november i fjol såldes aktierna. Hur långsiktigt är det?

– Vi gick in i Swedbank i ett läge där vi ansåg att problemen i Baltikum var lösta, men marknaden var fortfarande livrädd. När vi köpte det var det värderat med en ordentlig rabatt jämfört med resten av gänget. Sedan skedde det mycket bra förändringar och marknaden började uppskatta den nya ledningen. Helt plötsligt var Swedbank nästan högst värderat i banksektorn.

Ni flaggade i augusti 2010, men när gick ni in första gången?

– Rätt mycket tidigare, men under 2010. De priser som figurerat i tidningen att vi köpte aktierna för är betydligt högre än snittpriset vi betalade. Vårt inköpspris var betydligt lägre än det pris som existerade när vi flaggade. Det blev en jättebra affär.

I stället köpte ni Danske Bank och äger nu strax över 5 procent av bolaget. Vad var det som lockade?

– Det är ett ”Swedbank 2”, som är i samma situation som Swedbank var då. Bara att Danskes motsvarighet till Baltikum heter Irland. Aktien värderas väldigt lågt, men det är exponeringen mot Irland alla är rädda för. Kärnverksamheten ska kunna generera en avkastning som gör att den bör kunna värderas i nivå med övriga nordiska banker. Så förhoppningsvis köpte vi Danske på samma sätt som vi köpte Swedbank.

Vad tror du om utvecklingen på börsen och ekonomin generellt?

– Om man tittar på nuvarande läge är det fortfarande väldigt mycket skräck som påverkar börsen. Amerikanska pengar är rätt dominerande i europisk börshandel, och amerikaner har en viss naiv inställning till världen utanför USA. Pratar man med amerikaner säger de att euron kommer att brytas upp nästa vecka. Men den kommer inte att göra det, säger Christer Gardell med säkerhet och utvecklar:

– För det första, det är för komplicerat. Och den största förloraren på att euron bryts upp vore Tyskland. Skulle Tysklands gamla valuta återskapas i det här valutaklimatet, med bara svaga valutor i hela världen, skulle den apprecieras med säkert 100 procent. Det skulle knäcka tysk industri och föra ner Tyskland i en recession. Tyskarna kommer aldrig att gå med på att euron bryts upp. Så skräcken är överdriven och det är en naiv amerikansk oro kring hela eurofrågan.

Till något helt annat. Du är med i rekryteringsbolaget Women Executive Search, som inriktar sig på rekrytering av kvinnor till chefsnivå och styrelser. Hur kommer det sig att du är engagerad i det?

– Jag fick en fråga och jag tyckte att det var ett piggt initiativ. Jag tror att det är bra att ha den typ av firma som går utanför de traditionella rekryteringsfirmorna som är väldigt fokuserade på medelålders vita män. Jag tycker att det är viktigt att få fler kvinnor i ledande befattningar.

I ditt eget bolag är fem av fem styrelseledamöter män. Samtliga av bolagets sex partner är också män. Vore det inte bra att börja på hemmaplan?

– Jo, vi söker kvinnor, och har gett en del kvinnor erbjudanden. Men vi har några stycken och skulle gärna ha fler.

I styrelsen?

– Nej, i företaget.