Masoud Kamali leder regeringens diskrimineringsutredning. De föreslog nyligen att boende i områden med sociala och ekonomiska problem ska få företräde till vissa jobb. Vid lika meriter ska den som bor i problemförorten få jobbet.
Alla människor i Rinkeby och Rosengård är inte fattiga, menar Masoud Kamali. Många har ett humankapital - en utbildning och erfarenheter - som vi inte tar till vara.
Han jämför med USA, världens rikaste land, som drar till sig folk från helt outbildade till forskare.
- Där tar man tillvara på humankapitalet. Det gör vi inte i Sverige. Här möglar det bort i förorterna.
Begreppet institutionell och strukturell diskriminering är accepterat i USA, förklarar Masoud Kamali. När han använder det för att beskriva situationen i Sverige har det orsakat stor debatt.
Varje gång Masoud Kamali finns med i offentligheten blir han och hans familj hotad och smädad via brev, mejl och telefonsamtal. Det har pågått i många år och trots anmälningar till polisen har det aldrig lett till att någon
kunnat gripas.
När diskrimineringsutredningen, på dåvarande integrationsminister Mona Sahlins order, togs över av Masoud Kamali brakade det akademiska helvetet lös. Kamali blev anklagad för okunnighet och Sahlin för att styra forskningen politiskt.
- Många gånger satt jag hemma och grät. Attackerna från högerextremister via mejl och telefon blev värre än någonsin.
Men han står ut. För sig och sina barns skull.
- Vi får inte backa. Det är oerhört viktigt att vi minskar segregationen i samhället annars får vi stora problem.
Hans utredning kommer med ytterligare sex rapporter under hösten, bland annat om arbetsmarknaden.
- I USA finns regler som innebär att man kan gå till domstol om man är missnöjd med tillsättningen av ett jobb. Det borde vi kunna göra även i Sverige.
Sommaren 2006 kommer utredningens slutrapport.
Diskriminering finns naturligtvis i övriga Europa även om det kan se olika ut i varje land. Men Sverige har vissa särdrag, enligt Masoud Kamali.
Under lång tid hade vi svårt att acceptera
etniska skillnader. I Sverige var det bara klasskillnader som räknades.
Allt ska vara lika i Folkhemmet och likabehandlingen motverkar sig syfte.
Som politisk flykting från Iran blev han själv hotad med indraget bidrag när han tvingades sätta sig på grundkursen i svenska fast han redan lärt sig språket på kort tid.
När han sökte ett tvåmånaders vikariat som socialsekreterare utsattes han för en anställningsintervju där enhetens alla anställda deltog och undrade hur han skulle klara att ha en kvinna som chef. Som föreställd muslim, även om han inte är troende, antogs han ha en medeltida kvinnosyn.
Dessa erfarenheter delar han med tusentals invandrare - en blandning av okunnighet, rädsla för det främmande och att på svenskt vis vilja lägga alla i likformiga lådor.
Själv lyckades Masoud Kamali slå sig fram i den akademiska världen och är nu professor i socialt arbete vid Mittuniversitetet förutom sina svenska och europeiska utredningsuppdrag.
- I Sverige är jag alltid invandrare och forskare. Utomlands
är jag forskare.
En gång invandrare, alltid invandrare. Så är det i Sverige, säger Masoud Kamali.
