Det första som händer är att två äldre damer går förbi. ”Åh, så vackra” utbrister de, nästan i mun på varandra, och stannar upp för att beundra de båda bilarnas linjer. Jan Carlzon och Göran Zachrisson är vana vid uppmärksamheten, men ser ändå ut som två stolta förstagångsföräldrar.

– En Austin Healey bygger broar mellan människor. Folk ler när de ser bilen, säger Göran Zachrisson och får direkt medhåll av Janne Carlzon, som tar liknelsen ett steg längre.

– Man känner att man bidrar till den estetiska miljön. Det är alltså en miljöbil det här, säger han, påtagligt nöjd över jämförelsen.

Produktionen av Austin Healey började 1953. Då hade Donald Healey byggt bilar under sitt eget namn sedan andra världskriget. På London Motor Show 1952 visade Healey en öppen sportbil med motor från Austin – en bil som Austin-chefen Leonard Lord såg, och genast erbjöd Donald Healey att sälja genom företagets återförsäljare. Mot att han inkluderade Austin i namnet. Den första modellen hette Austin Healey 100, och det är just en sådan Göran Zachrisson äger. Även om hans tillverkades 1956.

– Jag hade en MG, men Austin Healey är en starkare bil med bättre motor, så när jag en dag fick råd hade jag turen att hitta den här, säger han. Det var för 17 år sedan. Bredvid står en person som blev avundsjuk på kompisens nya bil.

– Jag tyckte det var okej när han hade en sportbil, säger Jan Carlzon, men lägger till ett ”när han plötsligt hade två fick det räcka. Då gav jag min son Jesper i uppdrag att hitta en Austin Healey till mig också.”

Det gjorde Jesper. Via en annons fick han tag på en bil som visade sig tillhöra skådespelerskan Helena Bergströms svåger. En bil som dessutom precis hade varit med på vita duken. I filmen Änglagård är det Janne Carlzons öppna sportbil som Rikard Wolffs karaktär Zac kör omkring i.

– Den var tänkt att gå på export till USA eftersom den är vänsterstyrd. Just de här tvåfärgade modellerna var avsedda för Kalifornien, säger Jan Carlzon.

Men så är det också en utpräglad sommarbil. ”Promenadbil” säger Carlzon, som mest finkör sin på sommaren. Korta sträckor, allt som oftast med golfbagen i baksätet. Göran Zachrisson däremot har kört såväl till Malmö som till England.

– När det regnar är det lika bra att köra nedcabbat, så länge man ligger över 70 km/h. Då åker regnet över en och man får in mindre vatten, säger han och börjar beskriva känslan i att köra sportbilen som är så låg att man får vara försiktig när man ska ta sig över fartgupp i vägen.

– Jag brukar inte åka snabbare än 100-110 km/h, då hinner man tänka och känna lukter när man kör, säger Zachrisson, varpå Jan Carlzon snabbt lägger till att eftersom den är så liten och låg så känns det som att köra motorcykel.

En motorcykel med ovanligt vackra linjer i så fall. Båda Austin Healey-ägarna är övertygade om att deras bil gör dem till lyckligare människor.

– När jag ser andra bilar tänker jag ofta att de måste ha tråkigt när de kör. Jag vill aldrig att vägen ska ta slut, säger Göran Zachrisson.