Fast många skäms inte ett dyft utan kör ogenerat vidare med sina rivjärnsdäck på allt isfriare vägar och gator. De kanske är partikelförnekare, en variant av klimatförnekarna. Man kan riktigt höra dem: mängden partiklar varierar naturligt över tid. Det har inget med mänsklig påverkan att göra. Rör inte mina dubbar. På vikingatiden var det kolossalt mycket partiklar i luften – som de fick lov att skölja ned med mjöd – och inte led dom av det. Det går upp och ned det där, precis som jordens temperatur.
Från min cykel har jag börjat blänga på dessa rasslare i Stockholmstrafiken. Inte för att jag egentligen tror att de begriper vad jag menar utan mer för att det känns bra. Med stöd av gällande luftforskning tillhör vi dubbkritiker i stan ju den goda sidan. Åh, vad det känns fint att sitta där på sin höga moralsadel och grimasera åt gubbar med dubbar!
Och så mycket moralmimik det kan bli också; enligt Trafikkontoret kör sju av tio bilister i Stockholms innerstad med dubbdäck. Det är vettlöst många. Går de med spikskor från den 1 december till 31 mars också? Det vore ungefär lika (o)motiverat. En gång vart- annat år blir det ju blankis på en del trottoarer och villauppfarter och då kommer spikskor väl till pass.
Den 1 januari, om bara sju veckor, är det meningen att dubbdäcksförbud ska införas på Hornsgatan i Stockholm. Tack vare det karakteristiska rasslet kommer det att vara busenkelt att upptäcka dem som bryter mot förbudet och ge dem ett inbetalningskort.
Fast jag tycker att staden kunde vara lite kreativ och dessutom ålägga dessa bilister att alltid gå i spikskor utomhus så länge de har spikar i bildäcken. Spikskorna har, precis som dubbdäcken, sämre fäste på torrt väglag. De blir därmed en bra pedagogisk koppling som gör att bötesbeloppet inte kan avfärdas lika lätt som Jan Guillou skrattar bort p-böter (en extra kommunalskatt). Spikskoförsäljningen skulle öka starkt – en bra draghjälp ur lågkonjunkturen – och den där andelen som kör med dubbar i stan skulle sjunka till nästa säsong, sannolikt ner mot ett värde som blir svårt att skilja från noll. Sedan kan vi andas lättare.
Jag tror att dubbförbudet på Hornsgatan är början på en för- ändring som först möts av gnäll och kritik, men inom ett decennium kommer att anses som självklar på samma sätt som skett med rökning på arbetsplatser och krogar. För 20 år sedan betraktades det som den enskildes rättighet och ensak att bränna torra löv inomhus. Det fick andra människor tåla. Idag är en sådan attityd otänkbar. Om tio år är det samma sak med asfaltsrivandet.
