”Jag får ägna mer tid åt att jaga biogas än kunder” fräser en taxiåkare i decemberkylan. Sex taxibilar står i en brokig kö i halvmörkret utanför bränslepumparna på Bilia i Solna. Alla väntar på att få tanka Sveriges miljövänligaste bränsle som Naturvårdsverket, Stockholms stad och miljöministern unisont hyllar.

Det pyser till framme vid biogaspumpen när gasslangen ansluts till ytterligare en bil. Det går oändligt långsamt. Trycket i slangen är dåligt. En kvinnlig taxichaufför kliver resolut fram och utropar: ”Det är ju som i Ryssland, titta på kön!”. Hon får medhåll av andra som letar sig ur bilarna.

Då kommer ytterligare en bil. Ansiktet på chauffören liksom skrynklas ihop när han ser kön. Jag står näst sist för att tanka vår testvolvo.

På Shell i Sollentuna – dit det var skyltat från E4:an – fick vi beskedet att det var felskyltat. På Shell i Kista någon kilometer därifrån var gasen slut, så vi åkte ytterligare en mil till Solna. Till gaskön. I denna egentligen helt bisarra kö roar jag mig med att ringa runt till andra mackar som ska ha biogas:

OKQ8 i Mörby:

– Jo vi har en pump, men ingen gas. Det är brist lite nu och då. Vi kan inte säga när vi får gas.

Statoil i Järfälla:

–Nej tyvärr. Vi jagar Aga för leverans.

Det är nu drygt två år sedan jag granskade biogasen i Stockholm. ”Stockholmskaoset” kallades situationen då. Miljöborgarrådet Ulla Hamilton lovade mer biogasproduktion. Men det största som har hänt är att antalet gasbilar ökat markant. Taxi Stockholm har nu runt 350 gasbilar och bara i november registrerades 512 gasbilar i Sverige – en ökning med 171 procent sedan förra året. Helt i takt med politikernas rödblommiga uttalanden. Helt i otakt med biogasutbyggnaden.

Nästa år ska Aga, monopolist på gasdistributionen i Stockholm, bygga två nya stationer för sopbilar och köpa ytterligare biogas i omgångar. Bara att hoppas att de klarar det. Annars kan tålamodet abrupt ta slut.

Jonas Fröberg är SvD:s motorredaktör. jonas.froberg@svd.se