Mini har blivit midi

Den starkare av de båda dieslar som finns tillgängliga vid introduktionen är utvecklad hos mamma BMW. Den är både snål, spänstig och förhållandevis tyst. I den sexväxlade lådan känner man det nära släktskapet med BMW. Den sjätte växeln är dock, enligt vår uppfattning, alldeles för högt växlad.

Tack vare start/stopp-funktion, energiåtervinning, växelindikator med mera hålls bränsleförbrukningen nere på 115 gram. Med fyrhjulsdrift ökar förbrukningen till 129 gram, vilket är bra det också. Däremot gäller namnet Mini inte priserna. Den bil vi provade kostar i basutförande 219 000 kronor och då är tillbehörskatalogen mycket diger.

I Mini Countryman är go-cartkänslan mer eller mindre borta. Därmed inte sagt att det är något fel på vare sig väghållning eller – känsla. Tvärtom är det en av segmentets roligaste bilar att köra. Till det har man fått utrymme inuti och – om man så vill – fyrhjulsdrift. Countryman finns också i mer körglad variant: Cooper S Countryman med 184 hästar.

Mini Countryman är ännu inte testad av Euro Ncap vilket drar ner betyget ett snäpp. Småsyskonen i familjen Mini Cooper har fått full pott i krocktesterna och det finns ingen anledning att misstänka att Mini Countryman skulle vara sämre. Till det kommer synnerligen säkra vägegenskaper och i förekommande fall fyrhjulsdrift.

BMW gör nu allt för att lansera Mini som ett eget bilmärke med rötterna i Storbritannien. Men de tyska generna lyser igenom, särskilt i drivlinan. Även om Minin svällt på alla bredder känner man igen sig både invändigt och utvändigt. Det goda med det är mer utrymme medan nackdelen är att den inte längre känns som en ”riktig” Mini.