Mackdöden slår till

Mannen i den välputsade Fiestan rullar långsamt vidare i jakt på bensin och Mats Georgny rycker på axlarna och konstaterar lakoniskt att det var ett typiskt exempel på varför OKQ8-macken måste läggas ner.

–Han kör bilen bara på sommaren och den drar inte mer än en halvliter per mil. Inte undra på att han inte sett att macken har lagts ner, säger Mats Georgny som var föreståndare för OKQ8-macken i Örbyhus i 38 år och nu är arbetslös.

–Macken var inte lönsam trots att vi hade både butik och serviceverkstad. De flesta som bor här har jobb någon annanstans och passar på att både handla och tanka bilen vid jobbet. Men det som tog knäcken på verksamheten var att fastigheten, som OK-föreningen också äger, måste rustas upp och att vi måste installera en etanolpump för flera hundra tusen. Det var bara att lägga ner, det förstår jag ju, även om det drabbar mig själv, säger Mats Georgny.

Runt om Sverige läggs det idag ner bensinmackar på löpande band. Protesterna mot macknedläggningarna är högljudda och på flera orter försöker man rädda kvar sina bensinstationer genom att hitta andra som kan driva dem vidare. I några byar har byalaget eller, företagarföreningen tagit över och driver macken vidare som en ekonomisk förening.

Problemet, som är detsamma antingen den nedläggningshotade macken ligger i en jämtländsk glesbygd eller på Österlen i Skåne är att allt mer av den lokala samhällsservicen, som livsmedel, apotek, utlämning av Systembolagets varor och post successivt flyttats till bensinstationen. Den utvecklingen har gett en ökad omsättning för bensinstationen och ofta en förbättrad service för kunderna, eftersom bensinstationerna är öppna på tider som passar de flesta, även kvällar och helger. En nedläggning av bensinmacken slår alltså både mot ortens service och tillgången på bensin.

–Jo, det är ett dilemma. Enbart drivmedelsförsäljningen räcker inte för att en bensinstation ska vara lönsam och ju fler övriga varor och tjänster man har i butiken desto känsligare blir en nedläggning för bygden en nedläggning, säger Ingvar Persson, vd för Svensk Bensinhandel, mackägarnas branschorganisation.

Även om Ingvar Persson företräder de fria bensinhandlarna också i deras nedläggningsförhandlingar med bensinbolagen, är han realistisk när det gäller de många nedläggningarna.

–Det är en naturlig strukturomvandling, en anpassning till marknaden. Vi sätter oss inte emot nedläggningarna i sig, vi begär bara att de sker i ordnade former och på ett schysst sätt gentemot handlarna, säger Ingvar Persson.

1968 fanns det i Sverige 9 000 bensinstationer av varierande storlek, allt ifrån stora servicestationer till lanthandlar med bara en bensinpump vid knuten. I fjol, 2007 fanns det 3 500 stationer kvar och redan nu har bensinbolagen varslat om nedläggning av ytterligare 1000 stationer inom en treårsperiod.

Från slutet av 1960-talet, då antalet bensinmackar kulminerade, fram till mitten av 1990-talet var nedläggningstakten i branschen relativt jämn. Den drevs framför allt av en minskande lönsamhet men också av att bilarnas förbrukning minskade, relativt sett, tankarna blev större och därför behövde man tanka allt mera sällan.

–Men samtidigt skedde en förändring av bensinkundernas beteende. Allt fler började veckohandla i de nya storköpen utanför städerna. Där byggdes också bensinmackar som höll lägre priser än mackarna inne i städerna och de som låg på rena landsbygden, säger Ingvar Persson.

I mitten av 1990-talet stoppade oljebolagen nedläggningarna delvis som en följd av skärpta krav på sanering av marken under gamla bensinstationer. Kostnaderna för saneringarna var så stora och ansvarsfrågan så oklar att det oftast var både billigare och mindre komplicerat att driva mackarna vidare. För att i någon mån öka lönsamheten satsade man på att göra om mackarna till närbutiker med snabbmat och utlämningsställen för Systembolaget och Apoteket.

Så 2007 kom den så kallade Pumplagen, som föreskriver att alla bensinmackar med en försäljning som överstiger i miljon liter (1000 kubikmeter) från och med nästa år måste ha en pump för biobränsle (etanol). Försäljningsställen som har lägre försäljning är undantagna från kravet.

Investeringskostnaden för en ny tank med pump för etanol ligger mellan 200 000 och en halv miljon kronor och det har snabbat på nedläggningarna igen.

–Man kan säga att proppen har gått ur och nu kommer alla de nedläggningar som skulle ha gjorts under de tolv åren fram till 2007.

–Felet är att när det nu sker så snabbt finns det ingen eftertanke eller plan i nedläggningarna. I värsta fall får det effekten att alla stationer på en ort läggs ner samtidigt medan om det skett med lite mer framförhållning kanske åtminstone en mack kunnat leva kvar, menar Ingvar Persson.

I Björklinge tre mil norr om Uppsala, mitt emellan Stockholm och Gävle, var det fram till för ett halvår sedan full rulle. E4:an som gick rakt igenom byn är i dag tyst och stilla. Kvar från de många åren då Björklinge passerades av omkring 7000 bilar varje dygn finns resterna av den stora Statoilmacken, ett välkänt landmärke för bilister på väg till eller ifrån Norrland. Macken lades ner samtidigt som E4:an genom Björklinge i oktober i fjol. Trafiken går i dag på den nya motorvägen medan Statoilkunderna får åka in till Statoilmacken i Uppsala.

Men den enes bröd är den andres död. En halvmil öster om Björklinge ligger Husby där Lars-Göran och Britt-Marie Hamberg driver bilaffär och bensinmack. Han har sett hur bensinförsäljningen i hans mack ökat med 25 procent sedan motorvägen öppnade och Statoilmacken i Björklinge lades ner. De som kör längs den nya E4-sträckningen och ser varningslampan för bensinnivån tändas svänger av mot Husby och hamnar hos Lars-Göran och Britt-Marie Hamberg.

Det var dock nära att också den macken hade försvunnit. I mars lade Norsk Hydro ner sin försäljning i sina Uno-X pumpar vid macken men bara några dagar senare öppnade Norrköpingföretaget Q Star försäljning av bensin i samma tankar som Uno-X men med nya pumpar. Kvar i sin butik står Lars-Göran och Britt-Marie Hamberg.

–För oss har det fungerat väldigt bra med bytet av leverantör, säger Lars-Göran Hamberg.

–Vi ser bensinförsäljningen som en service till våra kunder, eftersom vi själva inte tjänar något på den. Vi lever på affären och på bilförsäljningen, men det är klart bensinförsäljningen drar kunder till affären.

Frågan om hur utglesningen av bensinstationsnätet ska ske utan att skada samhällsservicen är knäckfrågan som upprör både lokalbefolkning och numera riksdag och regering. Branschorganisationen Svensk Bensinhandel har lagt ett förslag som visserligen kräver en bred medverkan från både samhället och branschen, nämligen en strukturfond som finansieras via drivmedelsförsäljningen och som används för att styra omstruktureringen. Genom den ska man se till att strukturera drivmedelsdistributionen, se till att "rätt" bensinstation läggs ner genom att ge omställningsbidrag, betala miljösanering och finansiera installationen av pumpar för miljövänligt bränsle.

Den avgift man tänker sig är 4 öre per liter drivmedel som ska tas ut under en femårsperiod. Den avgiften räcker, enligt Svensk Bensinhandel också till att intensifiera forskningen kring miljöbränslen och driva fram lösningar på den framtida bränsleförsörjningen.

Helt vid sidan om den kommersiella oljeindustrins strukturproblem har Länsstyrelsen i Jämtland, som har samhällsintresset för ögonen, gjort ett utkast till en handlingsplan för hur problemen ska kunna lösas.

–I princip har vi utgått från vilka stöd- och styråtgärder som samhället förfogar över och sett hur de ska kunna användas när det gäller bensinstationsnedläggningarna, säger den förra byrådirektören vid Länsstyrelsen i Jämtlands län, Siv Olsson, som nyligen gick i pension men som lämnade efter sig en utredning som åtminstone har stommen till ett åtgärdspaket.

–Vi har helt enkelt utgått från behovet av motorbränsle för oss som bor i glesbygden. Principen är att ingen ska behöva åka mer än tre mil för att tanka, vilket är viktigt inte bara för bilister utan också för de som på fritiden eller yrkesmässigt använder snöskoter, säger Siv Olsson.

Någon tremilsgräns existerar dock inte i norra Uppland, där mackdöden härjar vidare. I Grisslehamn läggs byns enda bensinmack ner om fjorton dagar. Den hade ändå inte hjälpt eftersom skälen för Norsk Hydro att lägga ner sin Uno-X-station är rent lönsamhetsmässiga.

–Ja vi säljer lite drygt 1000 kubikmeter per år och skulle ha varit tvungna att komplettera med en miljöbränslepump. Men det är för dyrt och därför läggs vi ner, säger ägaren Jonas Kasesalu.

–Jag har försökt hitta alternativa leverantörer, men vi är för små för att vara intressanta för någon annan leverantör. Däremot ska jag försöka driva affären vidare som närbutik och kiosk, men det är tveksamt om det bär sig när inte bensinen finns kvar.