Socialist i fransk lyxbil

Jan Guillou lägger i backen med en fast knyck på sin stora mörkblå Citroën C6 utanför hemmet på Östermalm i Stockholm. Vi ska prata bilar. Inte KGB.

– Det känns faktiskt ganska skönt, säger han efter en tid mitt i medietorktumlaren.

Han cyklade fram till han var 30 och först när familjen skaffat sommarställe köptes en begagnad vit Renault 16.

Är bilval klassbetingat?

– Ja, traditionell överklass skryter inte med sina bilar. Då bor man på ett slott på landet och har en Volvo stationsvagn. Den nya överklassen skaffar sig Maserati eller Porsche.

Var hamnar din bil?

– I övre medelklassen; bland arkitekter eller lite konstnär­liga människor.

Räknar du dig själv dit?

– Ja, det här är författarbil, om man har råd. Billiga franska ­bilar är också författarbilar. De signalerar god smak och indivi­dualism.

Bilfärden går mjukt och vi närmar oss Rosendals slott när han säger att han är normalmanligt intresserad av bilar.

– Jag kan skilja dem åt, men är inte speciellt praktisk.

Finns det ett normalkvinnligt sätt också?

– Ja, det är att inte vara billintresserad alls, att markera att man är kvinna genom att inte hålla på med sådana barnslig­heter. Fast på Östermalm är den typiska föraren av stadsjeep en ung blond kvinna med solglasögon med barnsäte bredvid sig – där uppe i bilmonstret.

Vi åker förbi Frihamnen. Fotografen Annika sitter i baksätet.

Är senaste veckans mediedrev det värsta du upplevt?

– Nej. Det näst värsta. IB-affären höll på i två veckor. Det handlade bara om landsförräderi och spioneri. Vi kallades för lögnare.

Hur mycket av kritiken når under skinnet?

– Under IB-affären handlade mycket om att vi var skurkar i samtiden. Nu handlar det om något som hände för 40 år sedan. Det kan jag inte själv ta på samma allvar.

Jan Guillou berättar om bilar som fanns i hemmet under barn­domen. Plötsligt ler han med hela ansiktet.

– Sista bilen mamma hade var en röd Pontiac Trams Am med eldsflammor och allt. Då var hon en gammal dam och bodde i en våning mitt i Stockholm.

Köpte hon den själv?

– Ja, jag har ärligt talat aldrig förstått det. Det var väldigt mycket hästkrafter.

Plötsligt kommer Guillou på att hans mors bilval motsäger det han tidigare sagt om klass och kvinnor. Han ler igen.

Vi närmar oss bostaden vid Djurgårdsbron och han svänger frankt upp bredvid en stor bil­parkering.

– Här är en mycket bra parkeringsplats.

Är det tillåtet?

– Nej, nej. Parkeringsböter ser jag som en extra kommunalskatt.

Efter Renaulten har han bara ägt stora Citroënbilar. Och det finns bara en enda annan bil han kan tänka sig att byta till.

– Saab. Det är också en bil för intellektuella.

Vad tror du om Saabs framtid?

– Det verkar som att skatte­betalare ska hjälpa ett litet sportbilsföretag att köpa Saab. Jag ­beklagar att skattebetalarna inte kan köpa bolaget direkt.

Ska staten köpa Saab?

– Ja, om vi lyckats sälja brännvin – den enklaste av produkter – måste det väl gå även med ­bilar.

Jonas Fröberg

08-13 52 92

jonas.froberg@svd.se

Fler artiklar