Hon sjunker ner på förarsätet som delvis är klätt med krossad sammet.

– Det luktar så gott. Det luktar som sommar om den här bilen, säger hon och försöker starta ­motorn, men den vill inte.

Så är det ofta, meddelar hon, och på andra försöket brummar den i gång. Hon gasar sakta en, två gånger och lyssnar på ljudet. Södra Länken, när det är tomt där, är annars ett bra ställe att lyssna på motorljud, tipsar hon.


Gry Forssell har en förkärlek till bilar. Hon har varit programledare för motormagasinet Prestanda i TV3 och sitter i styrelsen för Kungliga Automobilklubben. Samtidigt beskriver hon sig som en hästtjej.

Vi träffar henne i garaget där hon vinterförvarar sin pärla, en Pontiac Trans Am från 1981.

– Jag mekar inte men jag kan ge den vatten och kolla oljan, säger hon och tittar kärleksfullt ner på motorn. Den klassiska örnen är avbildad i guld och täcker nästan hela den stora, svarta huven.


Gulddetaljerna går igen, runt lyktorna fram och små guldörnar finns här och där. Bilen är i princip i samma skick som när Gry Forssell köpte den för tre år sedan och det är inget Mint condition direkt, skämtar hon. Vinylen på instrumentbrädan är lite sprucken.

– Jag hade en Corvette innan, men den var för fin. Den här är mer som ett par utslitna jeans som man kan använda varje dag.

Ibland tar hon bilen till jobbet som programledare på Mix Megapols morgonshow. Men sändningarna börjar klockan sex och i det tysta villaområdet låter Tran Amens motor tillräckligt för att väcka hela grannskapet.


Bilkärleken kan härledas till barndomen. Hennes pappa har haft allt från en gammal Volvo PV till vespor och till och med en brandbil.

Sonen Vincent brukar ibland få skjuts hem från dagis i bilen. Det gillar han. Då åker det löstagbara taket ner i bakluckan, de spelar musik och cruisar i solbrillor.

Trans Amen har allt hon vill ha, förutom en liten detalj: den är inte från 1970-talet. Den svarta färgen är dock mitt i prick. Rött har aldrig varit hennes grej. Hon hade aldrig Barbie och hennes rosa och röda bilar.


Men så kommer hon på att den första bilen, en bubbla från 1969, var röd. Hon körde ner den från Luleå till Växjö när hon flyttade dit för att jobba med tv. Den kämpade envist på, för att sedan bli lämnad när hon for till Stockholm. Hela vintern stod den i kylan.

– När jag skulle starta den igen gick den i gång på första försöket. Den var så tapper. Åh, vad den var fin, säger hon och ler stort.

– Det är svårt att skiljas från sin första bil.