Sedan tre år bor racerstjärnan Kenny Bräck i Bryssel med frun Anita och dottern Karma, 4 och ett halvt år. I november väntas tillökning, de vet att det blir en bebisbror till Karma men han har ännu inte fått något namn.

–Det beror på hur han ser ut, skrattar Kenny på telefon från Brysselhemmet.

Den värmländska dialekten har inte slipats bort efter alla år utomlands och hans rötter till Värmland är starka, framhåller han. Han slutade racingkarriären 2005 med flaggan i topp. Efter en allvarlig olycka under en tävling i Texas 2003 och 18 månaders konvalescens gjorde han en lyckad comeback på racerbanan i Indianapolis 500. Sedan valde han att sluta.

–Att vara konkurrenskraftig i världens största tävling var för mig det ultimata kvittot på att jag var återställd.

När hans dotter föddes låg han på samma sjukhus några våningar upp och missade förlossningen. Att bli pappa gav en ny dimension åt livet och glöden att ge allt för sporten fanns inte kvar på samma sätt.

–För första gången kändes som jag skulle bli tvungen att försaka något för att var konkurrenskraftig - min nyfödda dotters uppväxt.

En ny fas i karriären började.

–Livet nu är inte mer hektiskt än förut men jag gillar att hålla ett visst tempo, jag känner mig bekväm i högt tempo. Jag är van att flacka. Mina projekt tar mig till olika ställen, bland annat England, Sverige, USA. Eftersom Bryssel ligger så nära allt är det perfekt ur den aspekten.

Han ser sig själv som entreprenör, och det har han med sig från början. Kenny Bräck lärde sig köra bil redan som 7-åring, och sedan rullade det på. Kenny tog tidigt hand om det mesta i sin karriär som racerförare - han hittade sponsorer, ordnade aktiviteter, förarkontrakt och allt annat omkring. Inget serverades den unge Kenny Bräck som fick jobba hårt för att kunna tävla. Han ser sig som lyckligt lottad att han tidigt fick upp ögonen för vad han hade talang för. Det tackar han sin förste mentor Nils Arne Johansson för.

–Racingsporten är kostsam och man måste vara uppfinningsrik och ha engagemang för att kunna skapa förutsättningar för tävlande.

Nu fortsätter han entreprenörskapet och har kastat sig in i ett nytt projekt i England, som mentor och coach för den unge racingtalangen Marcus Ericsson. Han spelar fortfarande med sitt amerikanska rockband Brack ibland, han har gjort en skiva i USA, och han är styrelseledamot i bildelsleverantören Mekonomen.

–Styrelsearbete är en intressant erfarenhet, det är lite grann en ny värld. Men jag hoppas att jag har saker att tillföra eftersom jag är van vid pr-arbete och entreprenörskap och har kontakter i bilbranschen.

Det var fruns jobb som förde familjen till Belgien, då hon hittade ett jobb i Antwerpen. Kenny trivs i Bryssel men har svårt för att lära sig franska och känner sig obekväm med att inte kunna landets språk. Flamländskan kan han bitvis förstå men det räcker inte, och det får bli engelska. Därför vet familjen Bräck inte om de ska stanna i Belgien för gott, men de blir kvar de närmaste åren.

Kenny Bräck tycker inte att han har något problem med balansen mellan familjelivet och projekten, han har en stor flexibilitet i livet och kontoret ligger hemma i bostaden.

–Jag jobbar jämt och jag jobbar aldrig, mitt jobb är min hobby därför att jag gör det jag är inresserad av.

När han tävlade var livet betydligt mer inrutat.

–Man är tvungen att hålla sig i fysisk topptrim, allt är schemalagt och man får inte äta vad man vill. Det är en extrem miljö att köra racerbil och fysiskt mycket tungt.

Sedan han lade av tillåter han sig att äta vad han vill och han har struntat i fysik träning.

–Ända till för 1,5 månad sedan, när jag upptäckte att jag hade gått upp i vikt, med 4 kilo. Så nu tränar jag på gym igen och ska hitta en lagom nivå för att hålla mig i form.

Kenny tror att olyckan 2003 kan ha påverkat honom men grottar inte ner sig i tankar på den.

–Men man får lite mer respekt för vissa saker och mindre respekt för andra saker, konstaterar han.