Strategerna har vuxit upp och Porsches bilar med dem. Den senaste skapelsen från Stuttgart, även om bilen rent fysiskt byggs i Leipzig, heter Panamera, är fyrsitsig, fem meter lång, två meter bred – och lämnar däremellan inte mycket övrigt att önska.

Det är en ombonad känsla av lyx som slår emot en när man öppnar en av Panameras fyra dörrar. När V8:an mullrar igång reser sig håren på armarna och när bilen börjar rulla är det så mjukt att det egentligen bara är växelindikatorn som skvallrar om att motorn och växellådan arbetar. Luftfjädringen tar asfaltskarvar och andra ojämnheter utan att det känns i kupén.

Att det ändå inte är fråga om en ”vanlig” lyxbil märks när sport­läget på chassiinställningen är intryckt och man väljer att växla manuellt med knapparna på ratten.

Då, om inte annars, känns det att det är fråga om ett storasyskon till en potent sportbil. V8:an i fronten som levererar 400 hästkrafter till alla fyra hjulen råmar och den nära 1,8 ton tunga bilen accelererar från stillastående till 100 km/timme på knappa fem sekunder.

Den som är lagd åt det hållet och kör där farten fortfarande är fri, skulle kunna fortsätta accelerationen till en bit över 280 km/timme.

Själv lättar jag på gasen långt tidigare och njuter sedan av att glida fram i ombonad lyx och läder kring 100-strecket.

Namnet Panamera alluderar till den berömda mexikanska rallytävlingen Carrera Panamerica, men också till vägsträckningen Carretera Panamericana som går från Alaska i norr till sydligaste Argentina i söder. En lång resa som kräver en rymlig och bekväm bil, gärna fyrhjulsdriven. Till exempel en Porsche Panamera.

Mycket har redan sagts om bilen, särskilt om det yttre. Nu ska man inte diskutera tycke och smak, men oavsett vad man tycker om Panameras utseende så är det ingen tvekan om att det är en Porsche. Formspråk kallar man det i designkretsar. Själv tycker jag bilen är, tja, maffig är ett bra ord.

Också förarplatsen har en omisskännlig Porschekänsla, allt från instrumenteringen till ratt, körställning och stolar. Stolarna är för övrigt väldigt fasta, på gränsen till knöliga, särskilt för att vara monterade i en lyxsedan. Det är för övrigt samma stolar på alla fyra sittplatserna, lika fasta och med samma inställningsmöjligheter som framstolarna.

Att stolarna är fast stoppade är ingen nackdel, tvärtom, särskilt i en bil som verkligen gör skäl för beteckningen Gran Turismo: rymlig och bekväm för fyra vuxna inklusive bagage under en lång resa.

Porsche har självt inte hymlat med att målet med satsningen är att ta marknadsandelar av Mercedes S-klass, BMW 750, Audi A8 och Maserati Quattroporte.

Jämfört med dessa framstår Panamera som ett klart prisvärt alternativ även om priset inklusive diverse lull-lull hamnar en bra bit över 1,2 miljoner kronor.

Apropå utrustning kan man nämna att Porsche Panamera är fullsmetad med all tänkbar och otänkbar elektronik.

I en ny bil, som den jag provade, där allt fungerar gör det körningen säkrare, behagligare och mer underhållande.

Men vad händer den dagen då elektroniken och elektromekaniken fallerar? Hur kör man en elektronikstyrd bil där en av datorerna gått sönder? Och vad kostar det att laga sådana fel?