308 SW som bilen kallas har, som det stod i biologiboken, ansvälld bakkropp men tillverkaren är särskilt stolt över bakrutan som går runt hörnen. En (sannolikt dyrbar) designfiness som tappar lite glans när man sitter inne i bilen eftersom utsikten ändå störs av gasfjädrarna som hjälper till att lyfta bakluckan.

Annars är det bara att tacka för akterformen som optimerar bagagevolymen. 573 liter bagage uppges gå in, ett riktigt bra värde; dessutom är utrymmet fyrkantigt och bekvämt att packa, inte minst för att det inte finns någon lasttröskel.

Även de åkande har ägnats omsorg, fram med bekväma och rymliga stolar, bak med tre separata säten som lätt kan fällas och plockas ur. Ambitionen skäms lite av bältet för mittpassageraren - som måste hämtas i taket. Men det blir plus för Isofix barnstolsfästen i alla tre sätena.

Enligt grundregeln för franska bilar är Peugeots kombi superlätt att köra. Allt finns på plats och självförklarande, ev. datorer sitter under huven och behöver inte mixtras med under körning, vägegenskaperna är trygga om än inte upphetsande, styrningen precis.

Men framförallt; det går tyst.

Med stora dieselmotorn (till styrkan, inte cylindervolymen) är motorljudet försumbart vid körning i jämn fart i det lagligt reglerade spannet. Det som hörs är de (onödigt) breda däcken som dock utlovas vara energisparande. Var det egentligen sparas är inte gott att veta, men min provbil rullade runt på en halvliter eller drygt per mil, ett värde som ofta uppnås med PSA-gruppens dieslar så det är nog ingen tillfällighet.

Sammantaget en himla trevlig bil, 4,5 meter fransk ingenjörskonst som borde räcka för de allra flesta. Man kan t o m klämma in två extra barn i två extrasäten men då upphör förstås bagageutrymmet. Lite mindre lycklig är jag över fransk formgivningskonst; när ska Peugeot göra något åt den anskrämliga grillen, nu när häcken blev så bra.