Men alla känns inte så innovativa och annorlunda som andra. Ford C-max är en utveckling, nåja, av lyckokastet Ford Focus och skiljer sig huvudsakligen från moderbilen genom att vara en knapp decimeter högre.

Så blir den förstås lite dyrare också vilket väl var tänkt att glädja ekonomiavdelningen i Detroit men den har ju inte haft så mycket att glädjas åt på sistone. Dock har europeiska Ford klarat krisen mycket bättre än storägarna i Detroit.


Prislistan för C-max startar på blygsamma dryga 170 000 men för den provbil som SvD kört begär man över 230 000 kr.

Då skiljer förstås en hel del mellan bilarna. Olika motorer, olika utrustning men man kan få exakt samma motor, en behaglig turbodiesel för 212 000 kr om man kan avvara diverse lull-lull. Och det kan man i sanningens namn. De flesta klarar sig också med en mindre motor som visserligen blir lite långsammare men samtidigt också bränslesnålare. Valet är förstås bilköparens.

Jag tror mig kunna garantera att köparen blir väl mottagen hos Ford. Jag besökte en storhandlare i Stockholmstrakten i veckan och trängseln var inte stor, snarare obefintlig. Och det finns specialpriser på många modeller, både den nya C-Max och övriga sortimentet.


Jag har i många år tyckt om Ford Focus. Den har ett spänstigt chassi, är alldeles lagom för de flesta önskemålen och uppför sig säkert och vinnande på vägen. Det gäller förstås också C-Max. Tyvärr har nya modellen fått en eldriven styrservo och ger mindre vägkänsla än föregångarna. Men man vänjer sig väl efter ett tag.