Blunda. Och tänk på en BMW – vilken som helst. På insidan av mångas ögonlock framträder då en förarorienterad elegant fyrdörrars BMW 5-serie. Den står nämligen för BMW:s kärnvärden – körglad premiumbil med fyra dörrar. Med betoning på körglad.

Den första generationen kom redan 1972 och nu är sjätte här. Den silverfärgade 530 dieseln står i skuggan invid en röd mur och designmässigt är den ett lyft – lik både lillebror 3-serien och storebror 7-serien som den är. Den gamla 5-serien från 2003 ansågs av många som alltför vidlyftigt designad. Den nya har en lång huv och ett skarpt avtecknat veck som löper från framskärmen och försvinner in i den röda baklyktan – allt ger ett både massivt, harmoniskt och vältränat intryck.

Trots att bilvärlden surrar av ordet ”downsizing” är bilen både större och tyngre än förr. Den är nästan helt baserad på bottenplattan från storebror 7-serien, som presenterades ifjol och har nu 8 centimeter längre hjulbas, men kortare överhäng bak och fram så totalt är den 4 centimeter längre än förr och mäter nu 4,90 meter.

Ambitionen att göra den mer vridstyv gör att mer stål istället för aluminium används i grundkonstruktionen och tjänstevikten på en 530d har gått upp med 140 kilo till 1795 kilo.

Invändigt är instrumenteringen nästan identisk med den större 7-serien, men baksätet har faktiskt något trångt knäutrymme. Interiörkänslan är lyxig och inbäddad. Men ju fler mil vi lägger bakom oss desto större blir frågan: Hur är det med körglädjen?

Vi låter en 535i bekänna färg på Estorilbanan – en riktig racer- bana. Där kan jag med en enkel knapptryckning välja mellan komfort, normal, sport och sport plus. I de sportigare lägena förbättras gasresponsen, den åttastegade automatiska växellådan låter motorn varva högre, chassit stramas upp och styrkänslan blir mer känslig.

Jag trycker i det sportigaste läget – ”sport plus”. Det märks – men inte så mycket och även i det sportigaste läget känns bilen fullt komfortabel.

Chassit är ytterst välbalanserat och det märks att karossen är mer vridstyv. Viktfördelningen är nästan jämnt fördelad mellan fram- och bakvagn, och man måste köra mycket tufft för att bakändan ska släppa – men då blir den raskt inhämtad i det nät av elektriska system som finns inbyggda. Hur var det med körglädjen då?

BMW 5-serien har varit en elegant premiumbil – och rolig körmaskin i ett.

Nu är den mer kompetent än någonsin, men samtidigt är det svårare att bygga in körglädje ju större en bil blir. De stora suvarna BMW X5 och X6 är till exempel inga glädjespridare bakom ratten.

BMW börjar helt enkelt tulla på sitt eget kyrksilver när körkänslan får ge vika för komfort, om än ytterst förfinad.